Dagens post. TYSKLAND. Alla underrättelser öfverensstämma derutinnan, att vestmagterna och Ryssland allvarligt bemöda sig om att få en kongress till stånd, ehuru de äro få, som tro på möjligheten för en sådan att afvända Från Berlin skrifves, att preussiska regeringen icke är obenägen för en kongress, förutsatt att den förut seft och illat programmet för densamma. Samma lkor skola utan tvifvel äfven Italien, Österrike och mellanstaterna uppställa, och då ett program, som kunde tillfredsställa alla dessa magters stridiga anspråk, är otänkbart, så synes kongressplanen närmast afse endast att vinna tid och förekomma ett omedelbart utbrott af fiendtligheterna. Enligt telegram från Bamberg rådde på mellansta Us konferensen derstädes .det firodligaste sinnelag?, och man var fullkomligt ense derom, att mellanstaterna borde uppträda medlande mellan Österrike och Preussen. Hvad angår sistnämnda lands inre ställning, hafva alla grefve Bismarcks bemödanden att försona det liberala partiet hitintills misslyckats. Furst Hohenzollern och andra moderatliberala notabiliteter, hvilka han erbjudit inträde i kabinettet, hafva afböjt anbudet; Grabow, Twesten och Gneist, de bekante folkrepresentanterna, hafva vägrat att konferera med grefven rörande mått och steg till en försoning mellan kronan och folket; den liberala tidningspressen anser ännu Bismarcks afskedande vara enda vilkoret, på hvilket en sådan försoning kan komma till stånd, och det allmänna tänkesättet i Preussen uttryckes, såsom man kan antaga, troget i en adress, som magistraten och stadsfullmägtige i Breslan öfverlemnat till konung Wilhelm, hvilken adress förklarar, att preu a folket skall, i händelse af krig, visa samma offervillighet nu som år 1813, dock blott om konungen vill lifva entusiasmen genom biläggning af den inre konflikten, med andra ord: genom Bismarcks afskedande.