valleri öppnade och slutade cortågen. Derester följde en otalig mängd vagnar. Alla balkonger på prinsens väg voro fullsatta med damer, som i ordets fulla bemärkelse blomsterströdde hans väg. Fanfarerna och bifallsropen från alla sidor ville aldrig upphöra, och om patriotismen skulle bedömas efter allt det buller, som man vid detta illfälle uttryckte, så måste helt vist detta olk vara det mest patriotiska på jorden. Sentinella Bresciana skrifver, angående trupprörelserna i Venetien, m. m. följande: ,,De trupprörelser, som sedan 14 dagar varit i ständigt tilltagande, hafva på sista dagarne afstagit, och man antager till och med, att de talrika trupper, som stodo omkring Nebresina, skola kasias åt andra punkter. Från Padua till Rovigo och från sistnämnda ställe till Po är en fromlig militärkordong; samtliga orter der äro besatta med rupper. Men arbetar ifrigt på en brygga, som skall blifva mellan Lido och den ofentliga trädgården i Venedig. Längs stranden ända till Maldamocco arbetas på starka befästningar. De i Venedig inryckta kroaerna äro alla ungt folk; de gamla soldaterna äro skickade till Istrien och Dalmatien. Generalguvernören har gjort en förteckning öfver alla s. k. ,misstänkta, hvilka vid örsta rörelse skola arresteras. I Peschiera äro, på ett visst afstånd rundt omkring hela fästningen, alla träd borttagna och alla innevånare utvisade, som icke hade proviant för tre månader. Man fruktade att de skulle blifva ,,bouches inutiles. FRANKRIKE. .France framställer i ett af sina sednaste numror rent ut frågan: , Hvad skall Frankrike företaga i händelse af ett krig i Tyskland? Huruvida svaret: Frankrike skall blifva neutralt, kommer att bekräfta sig, får framtiden utvisa och torde helt och hållet komma att bero på omständigheterna. . Frankrike skulle visserligen med jubel mottaga underrättelsen om Venetiens befrielse, men Italien synes nu hafva bestämt sig för att på egen hand lösa denna fråga. Men enär Venetien icke är någon nödvändighet för Österrikes maktställning, så söker Frankrike förmå kejsar Frans Joseph att lemna Venetien på vilkor, hvilka icke försvaga den österrikiska monarkien, men kunna tillfredsställa Frankrike och Italien. Mellan kabinetterna i Paris och Wien har alltid stått och står ännu ett hinder: Venetien. Ännu tydligare uttalar sig ,,France i en annan artikel, i hvilken det betonas, att ryktet om pågående underhandlingar om en fredlig lösning af den venetianska frågan fortfar, oaktadt alla de österrikiska tidningarnes förnekande deraf. France påstår detta förhållande bero derpå, att en vigtig fråga först mäste lösas, nemligen huruvida någon allians existerar mellan Italien och Preussen eller icke. ,Om ett sådant förbund förefinnes, så skulle detta vara ett hinder mot en särskild uppgörelse mellan Italien och Österrike eller emellan Österrike och Preussen. Frankrikes bemödanden gå ut på att tillintetgöra ett sådant förbund eller förhindra det, i fall det icke ännu har bindande kraft, samt att förmå kejsar Frans Joseph till afträdande af Venetien, och på det sättet hindra ett krig mellan Italien och Österrike. De sydfransyska provinstidningarne tala nu helt öppet om truppförstärkningarne i Frankrike och observationskårernas bildande. Den södra af dessa kårer ligger i qvarter i Cannes, Antibes, Grusse, Vence, Nizza, Villafranca, Monaco och Mentone. Af mycken vigt, för att komma till klarhet om den kejserliga politiken, är en artikel i ,,Patrie, hvilken — efter hvad bestämdt försäkras — har sitt ursprung från kejsarens privatkabinett. Sedan äfven denna artikel innehållit mycket tal om Frankrikes bestämda afsigt att behålla neutraliteten och att det äfven efter krigets utbrott icke har någon afsigt att till sin fördel begagna möjligen inträffande eventualiteter, förekommer likväl, i afseende på Italien, det yttrande, att om, i kriget mellan Italien och Österrike, sistnämnde makt skulle blifva segrare, så måste Österrike begagna sig af en sådan seger med moderation, så vida icke en tredje makt skulle tvingas att träda inom skrunkornad. Det vore önskvärdt, om Österrike ville behjerta denna vink! AMERIKA. Om bombardementet af Valparaiso föreligga nu närmare underrättelser. Den 27 sistl. Mars lät spanske amiralen Casto Mendez Nunez tillställa chileniska regeringen, diplomatiska kåren och kommendanten i Valparaiso ett manifest, tillkännagifvande, att han, på grund af sin regerings instruktioner, skulle bombardera staden, så vidt icke chileniska regeringen inginge på de fredsvilkor, som blifvit uppställda af hans företrädare, amiral Parcja. Samtlige utländska gesandter och konsuler samlades genast och tillsände amiral Nunez en skrifvelse, i hvilken de uppmanade honom afstå från utförandet af denna hans hotelse, men amiralen gaf på denna skrifvelse ett vägrande svar. Nu beslöt Förenta Staternas minister, den bekante general Kilpatrick, att sjelf taga saken om hand, för att, om möjligt, förhindra det bebådade bombardementet. Han begaf sig till amiral Nunez och lyckades i sjelfva QHUm Ee.