lalturligtvis! ropade von Unruh; — betäck dig, grand af Spanien. Du vill väl inte göra din reverens för fienden? — På med honom, bekräftade den yngre von Herzberg. — Det är nu en riktig hedershatt! Herr von Barsewisch tryckte den sönderskjutna hatten åter på hufvudet, och Hukatz drog sig tillbaka in i det tredje ledet, der han sysselsatte sig med att suga på tummen och pekfingret, som tycktes förorsaka honom smärta. Munterheten var nu en gång väckt och samtalet satt i gång, hvarför det fortsattes en stund. Den äldste von Herzberg smålog med välbehag, framtog sin runda snusdosa, knäppte på locket så att de närmaste grenadiererna i ledet sågo sig om, hvarefter han sade till sina kamrater: — Hvad säga ni om en pris de contenance, mina herrar? — Ja, svarade von Barsewisch i det han framträdde och tog en pris; — contenance behöfva vi nu verkligen. Sedan herrarne von Unruh och den yngre Herzberg äfven hade anlitat dosan, antog den äldre en leende min, förde den högra handens tumme och pekfinger likt en tång ned i snuset, trefvade en stund i detsamma, som verkliga snusare vanligtvis bruka göra, nppdrog derefter pannan och näsvingarne i den saliga förkänslan af den väntade njutningen, och ämnade just föra de doftande kornen till näsan, då han plötsligt utropade: O Jesus! vände sig hastigr om och störtade till marken. En muskötkula hade träffat honom midt i pannan och dödat honom ögonblickligt Döden hade åter slagit allor.