Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1866, sida 3

Blandade ämnen nd år ark ger dl upptäckt. TMvenne österdoktorerna Rejnisck och Rösnde berättelser om ett aj dem Core 1 rdigt fynd: Då vi under loppet af sistl. April, i sällskap med hrr R. Lepsius och Weidenbach från Berlin, bereste Nilens östra deltaland och Sucznäset, besökte vi äfven Sane det fordom så ryktbara Tunis, skådeplatsen fö Ramses IT:s arkitekton verksamhet. På detta väldiga ruinfält upptäckte vi, tillika med de nämna herrarne, en sten, som obetydligt uppsköt ur jorden och visade en grekisk inskrift. Vi beslöta att på gemensam bekostnad låta uppgräfva den. Hvilken angenäm öfverraskning som derigenom bereddes oss! Stenen innehöll en inskrift på två språk! Alltsedan år 1799, då stenen i Rosette uppticktes, och nyckeln genom den blef gifven till dechiffrering af hieroglyferna, har intet så vigtigt fynd blifvit gjordt. Det har tillochmed företräde framför Rosette-stenen derutinnan, att ingen del fattas och att alla drag äro tydliga. Inskriften, som daterar sig från den tredje Ptolemäern Evergetes I, år 238 före Kristus, består af 37 hieroglyfiska och 76 grekiska rader. Stenens längd är 2 metres 22 centim., dess bredd 78 centim. Herrar Lepsius och Weidenbach togo genast ett pappersaftryck och vi en delvis asskrilt af inskriptionen. Men då efteråt den öfvertygelse påträngde e illrackför en fullkom g of inskritten, etogo vi d. 20 April från Kairo en ny resa till e och tillbragte der tvenne dagar, hvarunder med största möjliga trohet kopierade hela inskriften, förfårdigade ett nytt pappersaftryck och åto tre gånger fotografiera stenen. Med tillhjelp af detta material hoppas vi kunna redan med r sta post skicka en noggrann redogörelse för inskriftens innehåll, tillika med ett fotografiskt aftryck, till vetenskapsakademien i Wien. Varning till utvandra Till ..Ostsee-Zeitung. fver en man från Greifswald, som i 2 år vistats i Förenta Staterna: Söderns plantageegare hafva utkläckt en ny spekulativ id:: att nämligen locka tyska invandrare till sina plantager. De lofva dem fri bostad och kost samt god Ilon och uppgöra på dessa vilkor kontrakter med de intet ondt anande främlingarne. Omedelbart efter kontraktets undertecknande transporteras de arma meuniskorna till ,,de heta staterna-, inlogeras i slafhyddorna och erhålla såsom kost 8 fö. majsmjöl och 2 fl. saltadt kött i veckan. Skulle några af dem vid en sådan kost och i detta osunda klimat öfverlefva kontrakttiden. bekomma de, i stället för den aftalade lönen, på sin höjd stryk. Det är ett riktigt slaflif, och söderns plantörer draga större vinst af de stackars tyskarne, för hvilka de blott behöfva betala transportkostnaden från Newyork, än af sina förra negerslafvar, hvilka de måste dyrt betala. Tusentals tyskar försmägta sålunda i Söderns plantager, och dagligen afgå likväl dit nya transporter af menniskor, bestamda samma olyckliga öde. Det är icke amerikanare, utan europåer och till största delen tyskar, som sydbaronerna anstallt såsom agenter i Newyork, och som för ett par dollars ofverantvarda sina landsmän åt eländet. Jag vet icke, om ej de tyska tidningarne redan äro unttade härom; men i hvå fall borde hvarje utvandrare varnas mot att i Newyork låta värfta sis för Södern. I vestra delen af Förenta Staterna, der slafveriet aldrig existerat, finnes ju plats nog för många millioner, och der vinner invandraren lättast bergning och oberoende. För närvarande lära 30.000 till 40,000 arbetare i Newyork vara utan sysselsättning; dertill kommer den oerhörda invandringen, som ofverfyller staden. Det är fördenskull alla skäl förhanden för dem, som a flytta öfver hafvet, att afvakta bättre tider härstädes. Priserna i New vork äro enormt höga, och vi se nu tiggare i mingd, hvilket förr aldrig fajlet.