Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1866, sida 3

mannen vidare att befalla? frågade han nalfhögt. Amtmannen genomläste med högst vigtig min det stora brefvet väl för femte sången, uppvecklade derefter ur den lilla packen, som hade legat deruti, en mängd bankosedlar samt en stor guldmedalj, genomräknade de förstnämnda tre gånger och betraktade den sednare med uppmärksamma blickar. — Kom fram hit! sade ban till blusmannen. Arbetaren framträdde till honom med en viss skygghet. — Här skickar engelska regeringen den förre kanonieren Schmeck vid den engelska fremlingslegionen en dyrbar guldmedalj, fortfor amtmannen, — och dessutom denna penningesumma såsom innestående pension för hans utmärkta uppförande i slaget vid Waterloo. Belöningen kommer så sent, emedan man hitintills ej kunnat anträffa adressaten. Men jag skall nu uppsätta min rapport att det slutligen lyckats mina bemödanden att anträffa honom, och hädanefter skall pensionen regelbundet utbetalas till honom ända till hans död. Se der, det är hans rättmätiga och vä förtjenta egendom! Med dessa ord lemnade amtmannen medaljen och penningarne till den förbluffade Schmeck, och det dröjde länge innan den anspråkslöse karlen kunde göra sig förtrogen med den tanken att allt detta tillhörde honom. — Åh herre Gud! utropade han slutligen, — får jag säledes en så stor belöning för den dumma historien om kanonerna?