Historien om kanonerna). Af WINTERFELD. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg). Smärtan i pannan hade upphört, och jag kände mig egentligen väl till mods. Aha! tänkte jag i min dröm, nu är du visst i himlen och åtnjuter den eviga saligheten. Det är ändå en god sak då man varit en hederlig menniska på jorden och har dött för fosterlandet, — då får man sedermera sin lön i himlen; — jag är riktigt nyfiken att få se hvad som nu skall ske. Plötsligt förefaller det mig som hör jag ett. fruktansvärdt blåsande, hvilket först ljuder på afstånd och derefter kommer allt närmare. Jag undrar först hur ett sådant blåsande kan tillåtas i himlen, men slutligen faller det mig in, och jag säger återigen till mig sjelf: Dumhufvud, det är bestämdt de hinnnelska härskarornas basuner. Du skall väl stiga upp och se på när de marschera förbi. Jag utsträcker således min hand för att resa mig upp, men får någonting härdt i handen, i stället för det mjuka bolster, på hvilket jag trodde mig ligga. Ös Se H.-T. N:o 109.