VDA GÅGRHRTAIIIL7) U SLVR SGAVI T1UNGII LUU i ax. Från stationernas platformer signaleras nu med det bekanta Schweizerhornet, i stället för med ringklockan. I den gamla staden Minterthur vexlas vagnar; i dalarne synas sabriksanläggningar; bantåget genomsar en lång tunnel (3, 200 fot), och efter en stund skådar man, på en höjd, den storartade byggnad, som utgör Schweiz reala högskola, känd under namnet Polytechnicum. I dalen nedanför ligger en mängd hvita hus, bortom hvilka framträder den klara spegeln af en sjö. Man har anländt till Ziirich. och der äro vi nu. Från den höjd, der vi nedslagit våra bopålar, och hvars utsigt jag förr i matta drag beskrifvit, blicka vi öfver den vackra staden, som utgör en af de vigtigaste centralpunkterna för Edsförbundets sociala lif Det är i dag Söndag. Dimmor hvila öfver nejden och undanskymma snöbergen. Men allt är så stilla. Foglarne qvittra och kyrkoklockornas ljud klingar underbart vackert i rymden. Zirichersjön ligger såsom en spegel, öfver hvilken momen kasta skiftande skuggor. Sedan i förrgär solen i dess nedergång kastat en skarp glans öfver de väldiga snöbergen, började himlen småningom omtöcknas af mörka moln, utur hvilka sednare på aftonen framljungade herrliga blixtar. — De dofva åskknallarne hördes dock endast aflägset. Det gaf oss emellertid en aning om åskvädret mellan bergen. Att detta här eger en långt allvarsammare karakter än i norden, kan man finna bland annat deraf, att hrarje hus, om ock än så litet, i staden eller på landsbygden, är försedt med åskledare, de större husen med flera, hvilka uppstiga öfver taken såsom pilspeisar. — I går föll ett ihärdigt duggregn, hvilket, såsom sagdt, i dag ligger endast såsom dimmor öfver nejden. Jag har börjat göra åtskilliga bekantskaper, dels med, dels utan introduktion. Öfverallt har man mött mig med den största välvilja och ställt till mitt förfogande alla de handlingar, som kunna vara erforderliga för studium af den ena eller andra frågan. Schweiz ledande män kunna ock med skäl vara stolta deröfver att främlingar från alla länder hitkomma, ej längre blott för att såsom turister i högländerna beundra den storartade naturen, utan ock för att taga kännedom om landets politiska och sociala institutioner. Om det politiska lifvet har jag ännu ej kunnat inhemta närmare underrättelser. Det tillträde till Zärichs Museum, som blifit mig välvilligt beredt, ger mig tillfälle att läsa de inoch utländska tidningar, som der föreligga till ett antal af ej mindre än 300, hvari Schweiz allena deltager med omkring två tredjedelar. (Någon tidning från Norden har dock ej kunnat förirra sig hit, tack vare det oerhörda postportot å svenska tidningar ). I allmänhet synes hållningen hos den fria schweiziska pressen vara god, ehuru man ej der finner så många utredningar af inre frågor — för positiva samhällsförbättringar — som hos oss. Alla blad äro nu upptagna af det förestående kriget, och flera tidningar förorda att åtgärder må vidtagas från regeringens sida att skydda republikens neutralitet, genom att besätta vissa delar af kantonerna Tessin och Graubindten, hvilka kunna vara utsatta för ströfkårer från Italien eller österrikiska Tyrolen. Bitter ovilja emot hr v. Bismarck framträder öfverallt. Man tillropar Österrike att lemna ifrån sig Venetien, tör att kunna göra front mot Preussen, och försäkrar att Italien då skall gifva åt kejsardömet ett enthusiastiskt stöd, emedan man dock hyser aktning för Österrikes tappra armå. Men till sådana sirensånger synes Österrike ej vilja lyssna, utan tyckes vara beredt att upptaga kampen på båda sidor. Alla underrättelser om de starka fästningarne i Venetien: Verona, Mantua, m. fl, gifva ock vid handen, att Italien här får ett svårt, om icke omöjligt arbete. Då det är min afsigt att under en serskild rubrik redogöra för de momenter af Schweiz samhällsskick, som jag har sinne närmare studera, torde mina korrespondensartiklar komma att under någon tid blifva mera sporadiska. Jag slutar emellertid detta bref med följande vackra yttrande, som förekommit 1 dessa dagar, då val pågå till nya kantonal-representationer, uti Aarauer-Tagblatt: , Liberal är blott den hvilken ej är intagen af något politiskt parti, utan älskar alla mennisker, arbetar oaflåtligt för allmännyttiga inrättningar och lagar, fördrager hvarje politisk mening samt verkar med råd och dåd för medmenniskors och medborgares frihet. Liberalismen känner intet tvång, ingen förföljelse, intet förtal; endast mildhet och rättfärdighet bär den på sin panna. Den som är sannt liberal harmas alltså ej öfver att andra menniskor tänka med honom olika rörande statsinstitutioner och lagar; fastmer glädjer det honom, emedan, genom utbytet af olika åsigter, sanningen framträder. ) Allt sedan vi lemnat hemmet, hafva vi svenskar ej sett en svensk tidning och icke ett enda ord, som rört Sverge, om jag undantager följande annons i ett Bajerskt blad: Svenska språk. Man önskar att taga svenska konversation, om möjligt med en artist. Förslags ofvertogs expe