Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1866, sida 3

Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. För någon tid sedan omtalades i denna tidning itt en person vid namn Lars Ludvig Andersson Rask inträngt på en vind i ett hus vid Kungsgaan i tydlig afsigt att stjäla, men blef skramd. lervid han tog till flykten. Han blef dock fasttagen i trappan genom några qvinnors raskhet, hvarefter han undergått ransakning vid rådhusrätten, men kunde ej fällas till något ansvar, hvarför han sattes på fri fot. Nu har han åter varit framme och besökt vindar, der han lyckats s 3:ne rockar, men när dessa skulle säljas blef han ipen och slipper ej så latt undan som förut. Upptäckten af dessa stölder skedde på det sätt. att sedan Rask den S dennes sålt en rock mot 1 rdr till torparen Pehr Andersson, som då förehade arbete å Kungsparken för stadens räkning, hade han ånyo ditkommit och utbjudit till salu en annan rock, hvilken han sagt sig ha fått af en bror. Denna vigilans med rockar väckte då misstankar att plaggen voro oärligen åtkomna, hvarför anmälan härom gjordes hos en poliskonstapel, som anhöll Rask, dervid han befanns vara iklädd en 3:dje rock, som äfven var stulen. Rask var i går inställd till förhör hos poliskammaren, då de stulna rockarne företeddes. Egarne af desamma voro slagtaremäst. G. B. Sandegren och dennes dräng Carl Andersson samt nattktaren S. P. Johansson. Sandegren, äfvensom hans dräng, hade mistat sina plagg å olåsta vindar i Sandegrens hus vid Torggatan, hvilket skedde mma dag Rask velat sälja dem. Johansson hajemväl nämnde dag bestulits på sin rock, som förvarats på en för tillfället olåst vind i svenskengelska bankens hus vid Norra Hamngatan. Rask erkände att han begått stölderna och straxt derefter sökt att förvandla det stulna i penningar. Målet hänvisades till rådhusrätten och Rask, som var häktad, återfördes till cellen. förrgår afton straxt efter kl. 10 tilldrog sig å vägen straxt utanför Gamleportsbron en hände!se, som lätt kunnat kosta en menniska lifvet. Slagtarelärlingen Benjamin Andersson, hvilken då passerade nämnde väg, blef dervid öfverfallen af en okänd karl, som med knif sönderskar hans kläder. Våldsverkaren, hvilken var i rusigt tillblef sasttagen och uppförd i polisvakten, hvarefter upplystes att han var drängen Anders Bör n, frän gården Råfkärr i Fässbergs socken. Vid förhör i går hos poliskammaren berättade Benjamin Andersson, att då han vid nämnde tillHe jemte en bekant varit gående å vägen, hade B rjesson, som var honom alldeles obekant och hvilken han ej förut sett, kommit springande efter dem och i detsamma han hunnit fram till Andersson tilldelat honom med knif ett skärande i ryghvilket lyckligtvis ej helt och hållet genemalla kläderna, ty då kunde han ha blifvit t sårad, men som uppristat rocken och en samt det ena hingslet, hvilka dlar nu förevisades och befunnos, såsom Ann omtalat, sönderskurna med något skarpt trument. Våldsverkaren hade derpå kastat från knifven, men som igenfunnits och äfven företendes infor poliskammaren. Den person, som varit i sällskap med Andersson, hördes som vittne och bekräftade riktigheten af hans uppgift, hvarjemte vittnet upplyste, at Börjesson kort förrän händelsen timade skall hs vant i gräl med en karl, som vittnet förmodade vara samme person, hvilken sprungit forl. sön och vittnet på vägen, hvadan Bö handa i fyllan och villan misstagit sig delat Andersson, hvad Börjesson ämnat åt en hel annan person. — Den tilltalade, som i sitt nyktra t helt beskedlig och stilla, forsckrade i er ton att han vid det omnämnda tillfället v öfverlastad af starka drycker att han ej sig te hvar som passerat och kunde derför ej minnas att ha: begagnat knif mot någon, men för de ej at den företedda knifven tillhörde honom . Börjesson insattes i cellfängelset, och den vidar ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten.