Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1866, sida 2

: 44 O MARTY VT a konung Carl XI adlade under namnet Adlerberg. Den nye generalguvernören är sonsons sonssonsson till erkebiskop Svebilius samt son till ministern för ryska hofvet. Denna gren af ätten har alltsedan Carl XII:s tid varit bosatt i Östersjöprovinserna. . Göteborg den II Maj. Då prest ståndet i sitt plenum den 8 dennes genomgick 9:de hufvudtiteln, förekom bland andra frågor äfven den om pension åt den aslidne theologen komminister Iynells i knappa omständigheter efterlemnade maka. Statsutskottet, erkännande de framstående egenskaperna hos denne ädle, lärde och omutligt sanningskäre skriftställar e, hade tillsty rkt en pension till ett belopp af 400 rdr; adeln och borg; gareståndet hade bifallit statsutskottets hemställan, men bondeståndet af sparsamhetsskäl låtit den vederfaras samma öde som åtskilliga andra pensions-tillstyrkanden rönt från dess sida. Det berodde således af prester ståndet, om den tattiga enkan efter en af svenska kyrkans utmärktare män, efter nära nog den ende på vetenskaplig grund stående theolog som hon i sednare tider haft att uppvisa, skulle komma i åtnjutande af det ringa understöd, hvarom här var fråga. Annars visande ett lofligt nit till förmån för enkor efter aflidna ståndsbröder och icke tvekande att bevilja pension ät t. ex. en prestenka, som åtnjuter tre nådår vid ett pastorat med 10,000 rdrs årlig inkomst, ådagalade presteståndet likväl, i fråga om Ignells efterlemnade maka, en alldeles motsatt nitälskan och lyckades denna gång, med 23 röster mot 11, förhindra, att statens redan framräckta skärf; föll i den betryckta qvinnans hand. De elsva röster, som utgjorde minoriteten, hade omfattat ett af dr Moberger framstäldt förslag att bevilja henne en pension af 300 rdr. Doktor Moberger, som öppnade diskussionen om denna fråga, ville icke förneka, ! att komminister Iynell var en utmärkt! man i sitt slag, ehuru han bättre passat på universitetskatedern än på predikostolen. Men detta erkännande verkade endast till att framkalla ett anmärknings-x värdt utbrott af det äkta theologiska hatet från åtskilliga andra talares sida, bland hvilka naturligtvis skulle framstå författaren till det bekanta pekoralet ,, Sjunde basunen och tredje ve, dir Ternström och hans på omdömets vägnar lika utrustade. andelige frände d:r Runsten, denne märkvärdige ,forskare, som bland andra vetenskaplig sa fynd gjort äfven den förvånande upptäckt, att frihandelssystemet egentligen är ingenting annat än en djupt och listigt uttänkt hämdeplan, hvarmed den romersk-hedniska bildningens arftagare, fransmännen, vilja vedergälla germanerna för att de omstörtade romerska verldsväldet. Främst bland denna sidas talare stod dock d:r Falck, som bland annat uttalade den farhäga, att om staten beviljade pensioner åt enkor efter sådane män som Ignell, den skulle sluta med att uppresa ärestoder åt dem. Vi vilja icke förneka, att denna farhåga är i någon mån berättigad; det har händt förr, att. kättare, som uppträdt mot sin tids omoraliska dogmer, fördomar och vidskepelso. och fördenskull blifvit kroppsligt uppbrände eller andligt brännmärkte af presterskapet, fått ärestoder åt sig af efterverlden uppresta, och det är mer än sannolikt, att äfven den anspråkslöse Iynell skall, om än aldrig erhålla ett monument: i brons, dock i historien om svenska kyi-! kans inre utveckling åtnjuta en varaktigare och mer ärande hägkomst — ett ,monu-! mentum ere lerennls-, — än de kanske icke så anspräkslöse doktorerna Falck, Iernstrom och Runsten. Till de mer allmänna skäl, som d:r Falck anförde mot pensionens beviljande, hörde, att Ionells verksamhet utgått på att rubba statskyr-. kans dyrbara grundvalar, hvarvid det naturligtvis icke föll hr doktorn in att ifrågasätta, det grundvalarne till denna lutande byggnad möjligen kunde behöfva att! omses; än mindre syntes hr doktorn fösta afseende vid den omständighet, att det! dock gifves något, som man kallat vetenskapligt samvete, och att en tänkares verksamhet är att bedöma efter kraften af!: hans argumenter och uppriktigheten af hans sträfvanden, dessa må nu resultera i ett bestyrkande eller en vederläggning af de satser, som i en viss tid gjort sig gällande, om ej annorstädes, så i den ena eller andra sektens bekännelseskrifter. Såsom bekant erkände sig Ionell sjelf för lärjunge af den store tyske theologen Schleiermacher, och han satte större ära uti att till sina medmenniskor utbreda fruktbärande sanningar, äfven om dessa uttalats af andra före honom, än att prunka med pregeln af originalitet. Detta oaktadt bröt han dock, i mer än ett hänseende, sin egen väg och var aldrig en blott eftersägare af mästarens ord; en jemförelse mellan Sejllelermachers verldsåskådning och Ignells skall kunna uppvisa många olikheter och nyanser mellan begge. D:r Falck, som säkerligen icke försökt sig på en sådan jemförelse, försökte i stället, genom att påpeka det lärjungeförhållande, i hvilket Ignell med vördnad!s erkände sig stå till Schleiermacher, reducera hans vetenskapliga förtjenster till noll och förmenade , det icke vara så synnerligt svårt att ur en främmande författares arbeten hemta mer eller mindre lyckligt 24. — — — —nkä—— — bo PD AA I AR Mi — MA Mm MA vc — — Pe