Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1866, sida 3

Litteratur. mlingar och anteckningar tll er beskrifning öfver Ydre härad i Östergöth. land af Leonhard Fr. Rääf. Fjerde delen. Kyrkliga förhållanden m. m. Öre bro. N. M. Lindh, 1865. Kammarjunkare Rääf har på sin höga ålderdom offentliggjort fjerde delen af ett arbete, hvars författande måste varit förknippadt med mödor, för hvilka de allraflesta skriftställare, äfven under sin kraftfullaste lifsperiod, skulle ryggat tillbaka, ett arbete, som kräft af sin författare en Jobs tålamod om också icke precist en Salomos vishet. Att denna bok är af stor betydelse för fornforskaren och häfdatecknaren, och att den, churu blott af lokal natur, skall sprida ijus öfver många dunkla partier af vår nations kulturhistoria, om den ifrågas af skarpsinniga och noggranna kritici, är utom allt tvifvel. Helt säkert skola då ock hr Rälfs rika materialiesamlingar mången gång vålla slutatser, diametralt motsatta dem, som han sjelf, i följd af sina djupt inrotade fördomar, kommit att draga. Dessa slutsatser, hvarmed förf. då och då och denna vohms början undfägnar läsaren, äro i sanning så kostliga, så stridande mot de upplysta idter och åsigter, som numera gjort sig gällande i vårt land, att endast den aktning vi äro skyldiga den amle outtröttlige forskaren och vetenskapsmannen kan rädda dem undan åtläje. Exempelvis vilja vi anföra författarens yttrande om folkskolorna. Hvad gagn för svenska folket, hvad ra för de 2:ne riksstånd, som, framdrifna af sina ledare tidningarna, ifrigt yrkade och genomiörde inrättandet af våra folk skolor, månde af dem uppkomma, m framtid dömma. Hvad vi nu finna, är den tunga bördan på statsverket, den ännu tyngre på socknarna; 2,000 drängar lockade från jordbruket; en ny samhällsklass tillskapad, som redan håller möten och fattar beslut; udsfruktan svalnad under en sval underning; sekter och split i läran mer och mer i tillväxt, liksom inbilskhet och sjelfrådighet, ständiga följder af allmän undervisning (l.), då den ej leder till fulländad bildning; i aftagande deremot den verksammaste (?) af all kunskap, den traditionella, jemte vördnad och aktning mot för. ildrarne, hvilka barnet finner sig öfverträffa i lexoprål. Kommentarier häröfver torde vara öfverflödiga. Presterna äro, säsom man lätt märker, författarens gullgossar:. Den del af det ifrågavarande arbetet, som vi här anmäla, jar också till deras ära med följande märkliga — ja, verkligen komiska fraser: Ett svagt omdöme och ringa erfarenhet måste finnas hos alla de personer som, fördelade på bänkarne i vissa ståndsrum ända ned till krogarnes diskar, idkeligen tadla presterskapet, dess verksamhet och aflöningssätt; ty om icke heldre förutsättas borde, att afunden eller ordningshatet, gemensamt för allt slödder, ehvad plats det än må innehafva, eller att oviljan mot alla dem, som erinra om fel och skyldigheter, förorsakade så illa grundade beskyllningar, skulle dessa utvisa den fullkomligaste obekantskap med både förflutna och närvarande förhållanden och den största likgiltighet för verldens moraliska skick. Rätteligen har deremot en af våra samtide yttrat: att om ännu något sken qvarfinnes af aktning för dygd och rätt, och om vi ännu kunna sofva någon timma i våra hus utan inbrott af tjufvar och ränare, eller taga något steg på våra vägar utan att anfallas, hafva vi derföre att tacka sesterskapet, icke regeringarna som, i de flesta stater, nu göra allt för att lössläppa och att borttaga alla de band, som i fjettrar hållit mensklighetens vilddjurssinne, nvilket nu framrusar likt vindarne ur Eoli vidgade håla. På dylika kuriosa har boken godt förråd, men vi hålla före, att sådana utgjuelser numera äro helt och hållet oskadiga, liksom vi å andra sidan gerna erkänna, att de ej försvaga dess förtjenster isom förarbete för häfdatecknaren. Vi beklaga blott, att dylika topografiska maerialiesamlingar äro så ytterst sällsynta i årt land. v