Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1866, sida 3

En af Karl XII-s bussar. (Ur Mariestads Veckoblad.) En ung hurtig husar, vid namn Lars Engman, ingick år 1690 äktenskap med en vacker och förmögen bondflicka, som förälskat sig i den ståtlige aren. Ehuru Lars Engman i hemgift med sin hustru erhöll ett halft mantal rusthåll Eng, beliget i Fredsbergs församling af Skaraborgs län, och ledes kunde bortbyta svärdet mot plogen, fortfor han likväl att tjena som husar under rusthället Söråsen, men bodde ändå, för mera trefnads skull, å sitt kära Eng, der han njöt den husliga lyckan i rikt mått. Sitt husarboställe — då för tiden någonting nytt och dertill en för fosterlandet gagnelig anordning. åstadkommen genom Karl XI:s nomgående reduktion — hade han bortarrendet. Ingenting fattades nu i hans sällhet — och derföre skulle den heller icke ka så länge. Den unge hjeltekonungen Karl XII. som brann af kri lust och fattat ett oryggligt beslut att qväsa sina trenne motståndare, som så hänarde bemött honom, sammandrog 1700 sina bussar och ilade med dem under gladt mod till Moskoviternas land. Vår husar, Lars Engman, fick naturligtvis också order att lemna det lugna tjället och forena sig med de andra krigarne. — Det Ide att bekämpa vår arffiende Ryssland. I början af hösten 1700 red en husar på en stor brun , åtföljd af två små flickor och en medelålders qvinna, forhi Bjö kyrka framåt Brinksbacken. fara som fadren gick till mi ppade och skrattade så hjertligt — modren deremot snyftade och grät bittert. Det var en af dessa svåra stunder i lifvet, då trogna makar räcka hvarandra handen till farväl — ett farväl, som kanske aldrig mera uttalas. Pligten kallade vår raske husar att draga i harnad. Fast i sitt beslut, att tappert strida för kung och land, öfvervann han snart den svårmodighet, som bemäktigade sig hans hjerta vid tanken att skiljas från hustru och barn. Vår husar medfoljde sin tappre konung till Narva, der, som man vet, svenskarne vunno den mest lysande seger. Genom denna och andra tätt på hvarandra följande segrar blef kriget en kär lek för Engman, och han ådagalade månget prof på tapperhet, hvilket tillvann honom kung Karls synnerliga gunst. Han blef en af de tappra bu r, om hvilka den store Frithiofsskalden så tri fande sjunger: En af de gamla Karoliner Jag kände i min barndoms dar; På jorden stod han ännu qvar, Ett segertecken i ruiner-. Och derföre trotsade han hy drig så stor, blott den lyckan blef att få dela krigets faror och besvärligheter med sin skade kung Karl som han vanligen brukade säga. Detta hopp svek honom dock! — I det olyckslaget vid Pultava 1709 blef han, jemte många andra svenskar tillfångatagen af de segrande ryssarna och, efter många öfvergångna misshandlingar — öfverlemnad till en rysk godsegare, hos hvilken han tvangs att förrätta de tyngsta och nesligaste slafarbeten. Det oaktadt klagade han icke, utan var tålig och undergifven, hysande det hoppet, att det skulle bli bättre med tiden-— och att kanske — hvem unde veta? — frihetens gyllene dag en gång skulle randas för honom. Den ryske godsegart af naturen god och med ett skarpt förstånd, började allt mer och mer tycka om den fångne svensken, hvarföre denne småningom blef behandlad mindre omildt och omenskligt. Efter S års förlopp erhöll Engman den kärkomna tillåtelsen att, mot hedersord att icke rymma, på lediga stunder få gå omkring och spatsera på de vidlyftiga egor, som omgåfvo det ryska herresetet. Då godsegaren såg, att fången icke missbrukade denna honom medgifna frihet, fick han allt större förtroende för honom, och frågade, om han icke för alltid stanna qvar och, genom giftermål med en rysk qvinna närmare fästa sig vid landet. Men så lysande förhoppningar om framtida bergning an voro ästade h afslog dock Engman, af litt förklarliga skäl, detta anbud, ty han ville icke bryta det heliga band, han knutit med sin i Sverige boende hustru, hvarförutan han få k sitt fosterland, för att blifva en rysk undersåte. GSodsegaren högaktade honom för hans grundatser och var nog ädelmodig att efter tolf års ångenskap återskanka honom friheten i Maj månad 1721, för hvilket ändamål han erhall ett slags fribref, tryckt på ryska språket på tjockt, groft tryckpapper. Detta dokument har den som nedskrifver dessa rader haft tillfälle att se och på samma gång af en ättling i fjerde led efter Engman fått del af den bussens lefnadsöden hvilka, såsom på sätt och vis dyrbara minnen, gått i mundtlig berittelse från led til Med detta fribref och pass lyckat cifne Engman att komma till Stock 1. var NM 1 ndelsevi. Sahlfelsdt, hvilken genast igen krigskarssaten och gästvänngt inbjöd hus. der han qvarblef i 8 dagar, derurider han om