Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1866, sida 2

Jag flyttade kikaren litet åt venster. — Jo, sade jag efter en stund; — der, till höger om gården, på en liten kulle stå flera personer; — det tycks nästan vara fransyska generaler. — Beskrif någon af dem, återtog marketenterskan, — jag känner en hel hop af dem. Jag höll glaset stilla för att kunna se rik tydligt. — Främst står en högvext herre, sade jag, — han har en uniform öfverallt broderad med guld och ett bredt, rödt band öfver den ena axeln. Han tycks hafva ljust hår, och han ser inte alls stolt ut, — snarare mycket fryntlig. — Det är marskalk Ney, förklarade marketenterskan. — Han är den tappraste generalen i hela franska armån, och det vill a mycket, ty der finns många tappra män; nå ser ni någonting mera? — Bredvid honom står en liten, tjock karl, med hvilken han tycks tala, fortfor jag. — Hur har den der kommit in bland de glänsande uniformerna? — Hur ser han ut? frågade madamen. — Ah, jag skall heldre beskrifva de andra, fortfor jag; — den der är inte värdt att se på. — Han har en lång, ljusgrå öfverrock, som räcker ned till hälften af de höga stöfvelskaften, och på hufvudet en trekantig hatt utan guld eller plymer. — Han tycks vara en mjölnare, som beskrifver trakten för generalen. in nådige (Gud! utropade marketenterskan. — Det är) ju kejsar Napoleon sjelf år och) står. m Har jag sett; onom då han råd öfver torget i Leipzig, sedan han tagit s afsked af sachsiske kungen ester den stqra, förlorade folkslagtnin