visserligen flerfaldiga gånger blifvit kränkta; och Europas karta är numera icke densamma som den, hvilken dessa fördrag utstakade; men ännu läggas de dock — ej blott af Österrike, utan äfven af England och Preussen — till grund för den bestående ordningen i Europa, och sålänge detta sker, sålänge en trasa af dessa fördrag är i behåll, synes Napoleon III icke ansesin dynasti legitim i Europas ögon. Det sensationsväckande yttrandet innebär ingen direkt hotelse mot någon särskild magt, ingen antydan om det parti Frankrike skall taga; men det ådagalägger tydligt n08, att den statsman, som bättre än någon annan är i stånd att bedöma ställningen, med visshet emotser och väl äfven önskar utbrottet af en kris, som ytterligare skall bidraga att göra Wienerfördragen till en antiqvitet, ett historiskt kuriosum, och omgestalta territorialförhållandet mellan Europas magter.