Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1866, sida 2

linien hade marscherat upp, tillochmed se sotfolkets röda b. skimra som en lång rad röda t på en dimmig äng. Man doft rasslade och kunde tillochmed höra clingade der kunde man or framärblomster huru det )orta, och huru de svåra kanonernas hjulaxlar knakade, då de fram blötta marken, hvil endtliga armåerna. På vår kande gjort ett dju flögo hit och dit, hela sin svit uteft några ord till hvarj e Hvad han sade till oss det var inte heller ville. Vacker var redan sagt; han såg ut som en soldat, utan uppspetad på en häst. Han bar en enkel b gra militäriska utmärkelsetecken, ipades öfver ken pig ut i dälden, som skiljde d vår her den uppt och sume båda fi3 svar sida hade fransosernas anryct intryck. lederna slö tillsammans, vi kanonierer tände våra luntor, och slutligen kom äfven hertigen med r fronten och yttrade korps Ådjutanter os fastare kunde jag inte förstå, emedan han talade engelska; men nödvändigt att man hörde orden, ty man behöfde endast se nonom i ögonen så visste man hvad han ig just inte, som ju, inte en gång som en skolm å öfverrock utan nä hvita, tätt åtsittande byxor och höga stöflar, hvilka dock ej räckte upp till knät. Utanpå den blå roc en helt simpel sabel, ken hade han spännt och omkring halsen hade han en hvit halsduk, och på hufvudet bar man var vår hertig, man. han en allde utan fjädrar eller gu es svart tremastare d. — En så enkel nådigaste herr amtHan var just inte heller stor, och dess