RIKSDAGEN. Alla fyra riksstånden samlades, berättar D. N., i Fredags e. m. kl. 5 i riddarhusets stora sal till gemensamma öfverläggningar i konskriptionsfrågan. Landtmarskalken intog sin vanliga plats vid öfre ändan af bordet i fonden af salen. De tre ofrälse ståndens talmän och sekreterare togo plats vid sidorna af bordet. Adeln var temligen talrikt samlad; de öfriga stånden ganska mangrannt. Hvad som under diskussionförsvarare med försigtighet nästan säga undfallenhet — vi punkten om sjelfva lot. ingen om skarpskyttarnes betgzdels svaret. — Kri9smäatstern. som ö att har ej hade någon slUIAÄ lek för lottningssystemet. la nagot bättre sätt kunde anges, det han dock ej trodde. Utskottet hade ej heller kunnat finna det. För skarpskyttarne hade tal. mycket förtroende, hade haft det från första stund sSkarpskytte-ideen började gripa omkring sig, men trodde dock icke så mycket på deras krigsduglighet. Tillstyrkse varmt antagandet afutskottets uciåtande. Kaptenen frih. Leijonhufvud, som hufvudsakligen instämde i yttrandet om skarpskyttarne, ade att de, såsom säknande militärisk disciplin, äfven vore omöjliga för militäriska bedrifter. Öfverste Rosensrärd, som setat i landtförsvarskomitän, genomgick punkt för punkt dess förslag och kunde ej nu för egen del komma till annat resultat än kömitän. Kunde väl ej anse fidesneslandet komma i fara, ifall rikets ständer nu forkastade regeringens proposition, men önskade dock att den måtte underkastas en samvetsgrann pröfning, innan man stannade vid ett beslut. Hvad sjelfva lottningen beträffade, så önskade talaren gerna få se ett bättre sätt angifvet; ville dock påminna, att faran gällde endast några veckors öfningar och ej det blodiga kriget, till hvilket alla åldersklasserna utan lottning inkallas. Hr Rosensvärd inlät sig ej på frågan om skarpskyttarne. Friherre Hugo Raab tog i ett skriftligt anfö rande landtforsvarskomitns förslag i kritiskt sk skådande och sökte visa, att den utgått från oriktiga fakta och derför äfven kommit till oriktiga resultater. Ansåg det ifrågavarande förslaget till armeens ombildning olämpligt, emedan det stod i sammanhang med den dyra frågan om rikets befästningsväsende. Hvad talaren ville vore, att större befälsskolor skulle inrättas, ty vi sakna sådana. Friherre Klinckowström hade från början önskat, att ett militär-utskott skulle behandla regeringens proposition; och det utlåtande — både ofullstandigt och oredigt — som det sammansatta utskottet framlemnat till rikets ständer, hade ytterligare styrkt hans dsigt i detta fall. Det föreliggande förslaget ansåg talaren af flera skäl, såväl mindre välbetänkt som orättvist. Bland skälen framdrög talaren, att den tjenande klassen, som ändå hufvudsakligen finge fylla armens leder, enligt det nya förslaget, skulle vara ur sin tjenst 12 veckor, efter hvilken tid alla husbönder säkert ej skulle vara hågade att återtaga tjenaren, helst vapenöfningarna komme att fortgå under en för landtmannen bråd tid. Äfven vore detta förslag, enligt talarens öfvertygelse, forsta steget till indelningsverkets upplösande — och detta vore en alltför stor olycka, att talaren skulle med sin röst vilja bidraga dertill. Förslaget vore dessutom orättvist derföre, att vid dess tillämpning komme tyngden att falla på de fattiga, hvilkas lif och blod det ytterst gällde, då den förmögnare med en för honom ringa uppoffring kunde köpa sig fri både från fara och besvär. Dessutom klandrade! tal. den punkt i förslaget, som lägger bestämmandet af lör landt onen, sade