Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 maj 1866, sida 2

Göteborg den 3 Maj. De telegrafiska underrättelser, som i dag nländt, lemna föga hopp om fredens uppätthållande. Preussen gör sig slagfärdigt, åsom för ett omedelbart förestående krig. itgärder, som under de förflutna veckorna arit i tysthet förberedda, bringas genom rdres, utfärdade i går från Berlin, till ppen verkställighet. Gardet, som bildar n särskild armåkår, och fem af Preussens tta provincial-armkårer skola hållas färliga att rycka i fält. Infanteriet uppbrinzas till sin krigsnumerär, kavalleriets alla egementer förstärkas med ersöättningsadres af 150 hästar pr regemente, och utilleriet mobiliseras. Då gardet ensamt vå krigsfot räknar 30,000 man infanteri, ;,000 man kavalleri och öfver 3,000 artileri, och då hvarje armåkår, likaledes på crigsfot, beräknas till 40,000 man, landträrnsreserverna oberäknade, kan den styrsa, som sålunda göres färdig tör aktiv crigstjenst, anslås till 250,006 man. De )fantliga kostnader, som rustningar i sålan skala kräfva, de rubbningar i alla affärsförhållanden, som på dem måste följa, har preussiska regeringen, huru lättsinnig len Bismarckska regimen för öfrigt må vara, säkerligen icke velat ådraga sitt land, fall det ännu vore fråga om endast tomma demonstrationer och hotelser, utan allvarlig afsigt att slå till. Man kan taga för gifvet, att dessa underrättelser från Berlin skola följas hack i häl af liknande från Wien. Har Österrike förut hopat truppmassor vid gränsen mot Italien, medan de i Böhmen uppstälda bataljonerna gjort ett skenbart återtåg, skall man nu otvifvelaktigt få höra omtalas skyndsamma och väldiga rustningar till skydd för kejsardömets norra gränser. Redan meddelas, att ett uppköp åf 60,000 hästar för österrikiska hären blifvit anordnadt. Under allt detta fortsätter Italien att mobilisera sina stridskrafter till lands och vatten. Det bekräftar sig, att Ricasoli har utsetts till ministerpresident efter Lamarmora, som utnämnts till befälhafvare öfver operationsarmen. En flotta af 20 italienska örlogs-ångskepp låg under amiral Vaccas befäl samlad vid Taranto, för att afgå till Manfredonia. Man trodde, att italienska flottan skulle landsätta en operationskår på illyriska kusten, för att insurgera Ungern. Italienska regeringen har med hela nationens bifall uttagit 250 mill. lire ur banken, som blifvit tillsvidare frikallad från förbindelsen att mot metall inlösa sina noter. Från österrikiska regeringens sida väntas förtviflade finansoperationer, föreskrifna af nödvändigheten att möta den från tvenne håll anstormande orkanen. Ett denna eftermiddag anländt telegram låter förutse, att Österrike skulle utgifva pappersmyht med tvångskurs till ett belopp af 110 millioner floriner. Ett tillstånd sådant som detta måste efter alla menskliga beräkningar urladda sig i ett krigiskt utbrott. Österrikes och Italiens finanser äro sådana, att de icke kunna a en väpnad overksamhet, som äl outhärdligare än sjelfva kriget. Ar 1859 tvangs Österrike, just på grund af sina finanser, att göra ett brådstörtadt angrepp. Dertill kommer, att de krigiska passionerna, serdeles uti Italien, vaknat med en sådan styrka, att de svårligen nu låta hålla sig tillbaka. De gamle magiernas tro, att andarne låta lätt nog frammana sig, mer äro svåra att bortbesvärja, gäller med visshet om krigets furier.