Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1866, sida 2

— Herr amtmannen finner äfven saken! dunkel, fortfor skrifvaren, — och derför är han så upprörd. Han vill inte gerna skicka det tjocka brefvet jemte missivet, brevi manu, för tillrättafinnandet af adressaten, till amtet i Frankenau, utan heldre söka få reda på besagde adressat. Det kan man inte förtänka herr amtmannen. — Jag finner det tvertom aktningsvärdt af honom. — Högst aktningsvärdt! bekräftade amtbudet, i det han försökte gifva sitt ansigte ett hänryckt uttryck. — Herr amtmannen har derföre redan i dag på morgonen klockan åtta, tio minuter etter inhändigandet af detta bref jemte missivet, utskickat staden Rauschenbergs tre beridna gensdarmer på våra tre chausser, med instruktion att under alla omständigheter uppsöka den ifrågavarande individen och genast afleverera honom här på embetsrummet. — Det finner jag energiskt af herr amtmannen. — Högst energiskt! bekräftade amtbudet och stötte sin långa staf häftigt mot stengolfvet. Den spinkige, förtorkade skrifvaren sökte äfven gifva sitt magra, infallna ansigte ett kraftfullt uttryck, och stirrade derefter på det tjocka brefvet, hvilket exempel amtbudet pligtskyldigast följde. Slutligen kunde han icke längre motstå frestelsen utan tog det mysteriösa brefvet väl för tjugonde gången i sin hand och läste utanskriften med samma uppmärksamhet som om han icke förr hade haft den för ögonen. Han hade likväl ej hunnit sluta dermed, då dörren häftigt upprycktes och amtmannen stormade in i rummet högst upprörd.