Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1866, sida 2

betraktande af den omständighet att han icke kan läsa, sjelf bryta brefvet och göra mig bekant med dess innehåll. Och dervid bröt amtmannen sigillet, uppvecklade skrifvelsen, uttog derutur en liten hopvecklad packe, som han lade på bordet, och genomläste brefvet flera gånger med den största uppmärksamhet. Då han slutligen tycktes hafva fullkomligt uppfattat innehållet, tog han plats vid bordet, vinkade åt skrifvaren och amtbudet att göra detsamma och sade. derefter till arbetaren samt i betydligt mildare ton än den första gången, ehuru ännu alltjemt med en viss embetsenlig stränghet: — Sätt han sig också på bänken, käre vän; jag har ännu i mycket att fråga honom. Mycket smickrad af denna bevisade nåd satte arbetaren sig. på den yttersta kanten af bänken, vände sin mössa mellan sina hårda, valkiga händer och betraktade amtmannen med godmodig förlägenhet. — Har han deltagit i slaget vid Water100? började denne slutligen åter sitt förhör. — Ja, nådigaste herr amtman, sade arbetaren och nickade fryntligt; — det är nog riktigt att jag var med der. — Nå, berätta någonting derom, fortfor amtmannen; — hur gick det till? Hur var det dervid med honom sjelf? Mannen i blusen log sakta och tycktes samla sina minnen. Slutligen upplyftade han hufvudet, log småslugt och sade derefter på sitt godmodiga sätt: — Ja, herr amtman, der gick hett nog till, det kan herr amtmannen vara säker om. (ante XY