ltIII141180 HAauaIIL CIIOIUTAUCD, RUIIUC 10 gen och genast efter begagnandet borttagas-: att hr Keiller, på det ej något missförstånd med afseende å slipens sträckning måtte uppstå, låtit då varande chefen för stadens hamnarbeten, kaptenen Ågvist, deröfver uppgöra en ritning, hvilken den 26 Mars 1844, enligt hvad å denna ritning vore antecknadt, blifvit uppvist inför härvarande Drätselkommission; att så väl af denna ritning, hvaraf kopia bifogades, som af hr keillers förenämnda ansökning, hvilken, besynnerligt nog, skulle hos Magistraten förkommit och derföre ej kunnat hos denna myndighet återfås, det vore uppenbart, att slipen skolat genomskära den utanför verkstaden föreslagna och tillämnade strandgata; något som Magistraten allt för väl vetat och insett, då den genom utslag den 11 Juni 1844 gifvit hr Keiller tillstånd att utföra slipanläggningen, på det sätt han sjelf föreslagit; i följd hvaraf hr Keiller ansett sig berättigad att börja detta arbete; . att ett påräknadt penningelån, som dock uteblifvit, gjort, att arbetet ej kunnat börjas förr än 1848; från hvilken tid det emellertid fortgått, och hvalf efter hvalf uppförts från Otterhälleberget, i jemn aftagande lutning, enligt den af kaptenen Åqvist uppgjorda ritning; att, emellertid, under Åqvists ledning, anliggningen af den nya strandgatan utanför Keillers verkstad blifvit beslutad och påbörjad; att hr Keiller då gjort kaptenen Åqvist uppmärksam på att, i kraft af det Keiller lemnade tillstånd för slipanläggningen, lemna en densamma motsvarande erforderlig öppning i kajen, enl. den förenämnda ritning, som han sjelf uppgjort; men att han, till herr Keillers stora förvåning, genmält, att kajen och gatan oafbruten skulle framdragas, emedan detta ,.mmwmera vore Magistratens beslut; att hr Keiller i en skrift till Magistraten då fästat uppmärksamheten på den rättighet. som blifvit honom lemnad, hvarvid han bevisat omöjligheten af att slipen kunde, utan att förfela sitt ändamål, utföras; med mindre den genomskure kajen, och styrkt detta med intyg af chefen för vägoch vattenbyggnadskåren, amiral von Sydow; att alla talande skäl dock. varit förgäfves; att hvarken Magistraten eller de öfriga stadsmyndigheterna velat begripa hvad ett barn kunnat förstå; att man nemligen sökt advocera bort den rättighet, som blifvit hr Keiller lemnad, och hakat sig fast vid den omständighet, att herr Keiller ej uttryckligen i sin ansökning skulle nämnt ordet öppning i gatan; något som hr Keiller väl ej kunde bestämdt bestrida, enär ansökningen hos Magistraten förkommit; men som dock vore ovisst; — och vrängt bort meningen med den lösa och flyttbara stockbron; att hr Keiller i öfvertygelse, att Land embetet i detta län skulle från en rättv y punkt betrakta saken, sökt ändring i Magistratens beslut; att målet i närmare 10 år hvilat hos dem, (Landshöfdinge-embetet?) hvarefter det stannat vid Magistratens beslut, ,.ehuru vid jemfåorelse mellan de af hr Keiller i detta mil gjorda andraganden och den öfver omformalda slipinrättning upprättade, vid handlingarna fogade ritning, tydligen framg ge, att hr Keiller med nämnda inrättning ha assigt, att densamma skolat, i dosering från det a af hr Keiller öfver Badhusgatan uppforda hvalf, genomskära strandgatan och ofvanpå den fördjupning, som deraf i gatan uppstode, kas af en bro, som efter behof kunde borttagas; att detta erkännande, i förening med den oerhördt långa tid, som Konungens Befallningshafvande behöft för att afgöra detta mål, utan att ista afseende vid den förlust, som ett afstannadt arbete skulle tillskynda Keiller, nog bevisade, huru svårt det för dem varit att fastställa Magistratens utslag; att det här vore fråga om, huruvida en stadsmyndighet först kunde meddela en person rättighet att göra en dyrbar och storartad anläggning, till hvilken han sjelf sökte skaffa medel och hvars gagneliga beskaffenhet vore påtaglig, och, sedan en god del af arbetet blifvit gjordt, i öfverenssstämmelse med en gillad plan, godtyckligen återtaga en sådan rättighet, utan att ens ifrågasätta någon ersättning af den forlust, som härigenom drabbade den enskilde; att staden heldre, då den såg, att de stora hvalfven öfver gatan mellan Otterhälleberget och hr Keillers tomt byggdes, och hr Keiller således derpå nedlade stora omkostnader, uppgående, enligt bifogadt intyg, till cirka 27,000 rdr, hvars räntor till närvarande tid uppgingo till nära 20,000 rdr, bordt meddela hr Keiller, att staden vore emot hela anläggningen, då hr Keiller troligen ej varit obenägen att gå stadens önskningar till mötes, om den ersatt hans omkostnader; att hr Keiller ännu, seende att stadens myndigheter heldre önskade att slipbyggnaden blefve om intet, vore villig att, mot ersättning af sin förlust, afstå från upphalningsbäddens fullbordande; att lika obestridligt som det vore, att hr Keiller fått rättighet att anlägga ifrågavarande slip, lika tydligt vore det äfven, att denna rättighet måste innefatta möjligheten af anläggningens utforande; att det gränsade till det omöjliga att lyfta fartyg upp på en 8 fot öfver vattnet liggande strandgata, taga den öfver dess 80 fot horisontala bredd, och så upp på en lutande bädd; att det vore likaså omöjligt att från denna bädd öfver dennå gata skjuta dem i sjön; att hr Keiller aldrig föreslagit något sådant sätt, likasom ej heller hans ansökning kunde gifva den ringaste anledning till en sådan orimlig förmodan; enär nämligen hr Keiller begärt och fått tillstånd att anlägga en slip, å hvilken fartyg kunde utur elfven upphalas, ej upplyftas; att man anmärkt — hvilket skulle varit egentliga skälet till den vägrade öppningen i kajen och gatan — att hr Keiller föreslagit det en lös och flyttbar stockbro skulle läggas öfver gatan, på det trafiken å densamma, vid de tillfällen då fartyg upphalades, så litet som möjligt skulle lida något afbräck; att meningen med denna lösa och flyttbara stockbro uppenbarligen blifvit misstydd och forvrängd; att den alldeles icke afsäge nägon bådd eller något underlag för de fartyg som skulle upphalas från eller nedskjutas i vattnet, utan, såsom uttryckligen vore tillkännagifvet, trafiken å gatan vid de tillfällen, då fartygen passerade genom öppningen i gatan, vid krilka tillfällen denna stockbro kunde flyttas antingen framför eller bakom det fartyg, som vore under upphalning eller nedskjutning, efter hvilken förrättning nämnda stockbro kunde borttagas — hvilket hr Keiller äfven skulle tydligen sagt — och att öppningen i gatan skulle tillslutas med den bro, af passande och ändamålsenlig konstruktion, som naturligtvis skulle finnas; att så väl detta, som slipens docering och det föregifna hindret, som öppningen i strandgatan skulle förorsaka, bestyrktes af närslutet intyg af ingenioren H. E. Fränckel; att man, såsom hr Keiller förut anmärkt, fäst sig vid den omständighet att hr Keill attryc e ligen i sin ansökning skulle ha omnämnt oppningen för slipen i gatan; men att då hr Keiller begärt att bådden skulle få sträcka sig från berget ke elfstranden, och hvarken någon gata eller kaj den HI hr Keillers tomt ntan An det ju vore tydligt at ingen afven iunefatta tiden funnits lemna ( 2 döt I —L—ö——— ——— — d C r — — — —