jas af förstnämnda centralkommitte 1 Pa ris. Vid utställningens slut kommer er särskild jury, sammansatt af medlemmai utaf franska centralkommitten och delegerade från andra länders sjukvårdskommitteer, att bedöma de särskilda för mår lens nytta och ändamålsenlighet. Stock. holm den 15 April 1866. Landsorten. Mariestad. Bihanan till Moholm. Mariestads Veckoblad innehåller en väl motiverad artikel för beviljandet af ett statslån till den föreslagna bibanan mellan Mariestad och Moholm. Det amorteringslån mot 4 procents ränta, som för detta ändamålbegärts, men som statsutskottet afstyrkt, belöper sig till en summa af 450,000 rdr. hvarvid orten åtagit sig att bidraga med en tredjedel till betäckande af företagets kostnader. I planen ingår att gifva bibanan samma bredspårighet som stambanan, så att äfven i ofördelaktigaste fall, om denna bibana skulle af sitt bolag abandonneras, staten här icke komme att lida någon annan risk än den att öfvertaga ett stycke jernväg, för hvars trafikerande den kunde använda den materiel, som för stambanan icke befunnes mera rätt tjenlig, men som otvifvelaktigt skulle väsendtligt bidraga att öka stambanans trafik, då den blefve en jemförelsevis kort och billig förbindelselänk mellan en stambana och en vigtig hamn. — Jönköping. Förordnande. Göta hofrätt har förordnat: v. häradshofdingen C. L. Hessle att innevarande år från den 1 Maj till början af hösttinget förvalta domareembetet och handlägga skiftesmål i Wedens och Bollebygds härader, samt v häradshäfdingen A. R. Skarin att under samma tid innehafva en lika befattning i Marks härad; och v. häöradshöfdingen F. A. H. Hedenstjerna dels att hålla innevarande års sommarting i Wadsbo härads södra domsaga samt handlägga åtskilliga konkursärenden, dels att fråh den 12 Juni till den 12 September innevarande år förestå domareembetet i domsagan, jemväl hvad angår skiftesmål. Nekrolog. Om den aflidne doktor Holmbom, som år 1837 blef lasarettslikare i Jönköping, yttrar Jönköpingsbladet bland annat: Det är ej på befordringsbanan eller ens på det vetenskapliga området, d:r Holmbom förvärfvat sig ett namn; men hvad han var för de lidande, det kunde de bevittna, som åtnjutit hans vård under de nära 30 ir han innehade låkarebefattningen vid Jönköpings ns lasarett; det kunna ock hans enskilta vinner intyga, ty ända till för ett par år sedan, då hans krafter började aftaga, utöfvade han äfven privat äkarepraktik. Det hade han väl ej behöft för fyllandet af sina egna små behof; men han behöfde det för att underhålla den städse flödande njelpsamhetskällan, och hade dessutom svårt att eka sina vänner det biträde, som för dem i behofvets stund var så välkommet; ty så visst det ir en svår pröfning att vara sjuk, så är det en stor lindring och tröst att i läkaren finna en öm ;ch deltagande vän, som till och med ötverser med len lidandes knarrigheter, och det kunde man tadse pårakna hos d:r Holmbom. Ty välvilja och leltagande voro hufvuddragen i hans lynne; 30 irs dagligt handskande med kroppsliga plågor af la slag förmådde icke härda hans för menskligletens lidande känsliga sinne. Derföre, nir han fter jernvagsolyckan vid Sandsjö fick emottaga n hel mängd lemlistade personer till vård, anträngde omsorgen för dem nästan mer hans själsin hans kroppskrafter, och icke alldeles osannolikt ir, det bemälde olyckshändelse vållade, att det ugn och den ro, d:r H. vid nu snart uppnådd densionsålder hoppades få njuta, tidigare än eljest nåhända skolat inträffa blef den eviga fridens. D —— IA smT IEEE