Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1866, sida 2

ika beböfliga dessa förbindelser äro för Westerdalarnes idoga och sträfsamma folk, som under nuvarande förhållanden alltför )fta hemsökes af hungersnödens faror, lika önskliga äro de äfven för en stor del af Wermlands landtbrukare, och det behöfdes i sanning icke de vältaliga opinionsyttringar, som nu föreligga från flera af Wermlands företrädesvis jordbrukande trakter, för att inse detta. Det tal, som från Karlstads-liniens förfäktare varit hördt, att rörande jernvägens sträckning skulle bland Wermlands landtbrukare råda den största enighet, erhåller genom dessa meningsyttringar sin rätta belysning. Mot de 2000, som medelst namnunderskrifter uttalat sig för Karlstads-linien, står nu en annan talrikare skara, bland hvilka innevånare i Wisnums, Nyeds, Wäse, Kils och Ölme härader, som odla spanmål utöfver eget behof, samt inom Fernebo, Elfdals, Jösse och Fryksdals härader. De församlingar i Fryksdalen, Elfdalen, Fernebo, Nyed, Wisnum och Kil, hvilka på sina kommunalstämmor med enhällighet förklarat sig för Norum—Nilsby-linien, representera, jemte socknarne i Westerdalarne, 83,200 personer, hvarjemte namnunderteckningarne från Wäse, Ölme o. s. v. företedde, vid våra sednaste underrättelsers afgång från Wermland, en summa af 2180. Det är ej blott jernhandteringens och skogshushållningens intressen, som, rätt förstådda, tala för den norra linien; äfven jordbruket i en stor del af Wermland kräfver denna jernvägsriktning för att med större lätthet kunna afsätta sina produkter å den marknad, som Westerdalarne, Elfdalen och Fryksdalen erbjuda, och vid sidan af alla dessa intressen torde väl någon uppmärksamhet böra skänkas äfven ät den moraliska förpligtelsen att behjerta arbetarefolkningens i de norra socknarne genom bristande kommunikationer försvårade kamp för sitt lifsuppehälle. Den artikel till förmån för Karlstadslinien, som var synlig i ett bihang till Handelstidningen för den 25 April, och i hvilken skälen för nämnda linie voro hopsummerade, lider bland annat af en svår lucka i sin argumentation. Erkännande, att den norra linien skulle medföra såväl lindrigare transportkostnad för effekter, som föras mellan Arvika och Filipsstad, som billigare fraktpris för effekter, som föras direkte till Göteborg eller Kristiania från Dejefors, söker dock författaren till itrågavarande artikel reducera denna fraktskillnad till minsta möjliga belopp och antager härvid, att den skulle utgöra endast 3 öre pr centner. Men detta antagande stöder han på en förutsättning, som sväfvar i luften och torde blifva svår att neddraga till jorden, nämligen anläggningen a en bana från Filipstad till Ölme. Hvar och en, som känner trafikförhållandena inom Wermland, kan lätt uppskatta, huruvida en sådan bana, löpande utmed ett segelbart vattendrag och utan annan utsigt för sig än en vintertrafik, kan påräknas komma till stånd under nuvarande förhållanden eller i en nära liggande framtid. Hvar finnas de, som vilja åtaga sig dess anläggning? Hvar ett enda bevis tör att en sådan bana varit allvarligt ifrågasatt? De som till förmån för Karlstadslinien grumda sina beräkningar på en sådan bana mellan Filipsstad och Ölme, borde väl dessförinnan aldra minst haft en undersökning att åberopa, visande, att den med rimliga kostnader kunde åstadkommas. År det väl sannolikt, att Karlstad, som nu måste anstränga sina krafter, för att uppstå ur gruset, vill bekosta medeln för densamma? Eller är det de sädesproducerande Näs, Gillbergs, Grums och Olme härader, som vilja åtaga sig det, för att komma i närmare beröring med bergslagen och Westerdalarne? Fryksdalen, Elfsdalen, Nyed och Fernebo härader hafva väl så mycket mindre lust att för denna bana göra några omkostnader, som de genom sin i denna tidning till en del intagna adresser enhälligt uttryckt sin åsigt vara, att endast den norra sträckningen afstambanan, jemte en bibana från Filipstad till Norum, kan rätt tillgodose landets industri. Tre afväpnings-frågor på en gång föreliggande — den preussisk-österrikiska, J:— Ä 2. —AA a Fv U.m-—