Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1866, sida 1

imt den vishet att låta folket vara i fred och få sköta sig sjelft. I morgon bittida till Mänchen. Första Maj i Stockholm. Ett solsken med åtföljande ganska respektabel värme satte lif i de oräkneliga skaror af menniskor, som i dag redan kl. 1 eftermiddagen strömmade till från alla canter, för att bilda spalier vid de gator, som skulle passeras af de kongliga persoerna och deras cortege vid den sedvaniga utfärden till Djurgården. Då man kl. straxt efter 5 passerade Gustaf Adolfs torg rar folkskockningen der och på Norrbro högst aktningsbjudande, och fruntimren nade klädt sig så vårligt som det var möjigt — och det vill minsann ej säga litet. sick man Regeringsgatan framåt till Hamnsatan, så såg man från höjden af denna sednare gata en tät menniskomassa, vagnar, droskor o. s. v. till en myckenhet, som ej kunde annat än förvåna, och ända fram till Nybrohamnen sågs denna kräande myrstack af menniskor. Fönstren vid Regeringsoch Hamngatorna voro fyllda af damer i eleganta toiletter, på flera ställen hade man till och med vågat slå upp fönstren på vid gafvel för att riktigt kunna få se — och ses. Fyrverkare-och Storgatorna erbjödo samma lifliga anblick af vackra fönsterprydnader och folkmassan var lika rik öfverallt, ända förbi gardeskasernerna, och på andra sidan Djurgårdsbron vidtog en ny uppställning — det slår bestämdt icke fel, statistiska byrån har oemotsägligen rätt: Stockholms folkmängd bar blifvit betydligt ökad ... och det sedan 1 Maj i fjol. Efter denna öfversigt af situationen sådan den befann sig klockan 3, 6 förflytta vi oss pr droska till Gustaf Adolfs torg igen, vi komma just lagom. Klockan slår sex i Nikolai, d. v. s. Storkyrkan, och ni ser just vid hörnet af slottet en skara ryttare komma. Det är H. M:t, som alltid är så punktlig och artig mot Stockholms befolkning, han kommer der med sin svit. Damerna bli allt mer oroliga, de ha ej längre något öga för oss andra, man ajusterar något litet toiletten, man andas på pincenez-glasen och torkar dem, och så är man då i ordning att vederbörligen beväpnad möta landsfadrens blickar. II. M:t rider sin präktiga arabiska bingst och är klädd i husarregementet Carl XV:s uniform; helsningar till höger och venster, djupa nigningar, hattarne flyga af. Till venster om H. M:t rider prins Oscar i adjutants-uniform. På U. M:ts högra sida rider generalfälttygmästaren frih. Wrede, vid prins Oscars sida öfverståthållaren general Bildt. Derefter följa, tre och tre, regementschefer och officerare, till antalet 24, alla i adjutantsuniform med den nya modellen till hufvudbonad: de små mössorna med guldgaloner och liten hvit plym. Derefter följa ridande lakejer med handhästar och till slut sex Carl XII:s -bussar samt sex lifgardister. Några minuter efter det konungen passerat börjar en lång file af vagnar vika om hörnet af slottet, det är den öfriga kongl. familjens medlemmar, som nu komma åkande. Efter några vagnar med kammarherrar och hoffruntimmer kommer en med sex hästar förspänd vagn: i den åka de begge drottningarna, enkedrottningen till höger; baklänges åker prinsessan Lovisa — alla tre i fraicha sommartoiletter. Derpå följer ännu en med sex hästar förspänd vagn, den är tom — det brukas så, som ni vet, när enkedrottningen åker officielt vid drottningens sida. I tredje vagnen åka hertiginnan af Östergötland med de tre små prinsarne; hertiginnan är sjelf klädd i en rik hvit drägt och de små prinsarne ha sammetspaletåer och gula halmhattar. I nästa vagn åker prins August, klädd i lifgardets till häst uniform, och vid hans sida hans gemål. Sedan följa åter en mängd hofvagnar med snälla hoffröknar och ändå snällare kammarjunkare. Efter alla dessa kongl. högheter och fina förnämiteter kommer herrskapet kreti och pleti i Julins hyrvagnar eller lofliga åkareembetets droskor, och de hålla sig tätt efter de kongl. vagnarne, så att folk som ej reflekterar så noga och ej känner personerna tror, att den ,schangtila innehafvarinnan af utskänkningsrättigheterna å restaurationen Byttan, hon med den -vådliga chignongen, eller monsieur, monsleur Soltssiyne med bandstumpen i knapphålet och annat godt folk, skam till sägandes, hör till de uppvaktande vid de k. hofven. I våra allt nivellerande dagar och med hyrkuskens guldgalonerade livrer äro så der ledsamma misstag tänkbara. I de gamla äkareschäsarnes dagar var man fullkomligt lugn för dylikt. Men om ni vill så fara vi från Strömparterren med ångbåt till Djurgården — dock jag vill bespara er obehaget af trängseln vid landningstrappan, af de hvassa armbågarne och de hvassa blickarne, som hålla på att alldeles tillintetgöra er korrespondent; ett kraftigt tag och jag lyckas få plats i fören, pipan hvisslar och vi kila af. Der ha vi ju konungen igen med sin svit, nigningar af tusental, hattarne i rörelse. alldeles som på Gustaf Adolfs torg,