Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1866, sida 1

Bref. (Från Hand.-Tidn:ns utgifvare.) Leipeig den 28 April 1866. Det är ett betydligt afbrott när man från de Brandenburgska stepperna genomfar. Sachsens bördiga ängder. När man lemnar Dresden i riktningen mot vester och ser morgonsolen skimra öfver de i vårgrönska klädda kullar, som begränsa Elbedalen å ömse sidor, och som på den norra sidan öfvergå till vinberg, tätt bebyggda af prydliga landthus, — så finner man att här är ett vackert land och ett rikt land. Åter utbreda sig stora slätter för ögat; jordmånen är ännu den lösa, ljusa sandmyllan, men nästan: hela fältet är besådt och höstsädens frodighet visar att antingen jorden är bördigare än den synes, eller ock att den är brukad med stor omsorg. Här framträda ock då och då klöfvervallar, ehuru temligen svaga. På ett par ställen syntes ulliga fårhjordar, vaktade af herdar med den kloke hunden vid sin sida. På ett annat lade man potates i de uppkörda fårorna uppå välbekant vis. — Fälten afbrytas här och der af skogsplanteringar, uti små dungar, der träden stå i bestämda rader, väl rensade från småbuskar och ris, samt der de olika afsatserna i trädens höjd angifva att en rationell skogshushållning här bedrifves. Också ligger här det berömda Tharand, der Thaer grundade den vetenskapliga landthushållningen, som öfverfördes till Sverge af hans lärjunge Edvard Nonnen. De vidsträckta fälten begränsas mot söder af en aflägsen bergsås, å hvars löfrika sluttningar framskymtar då och då tornet af ett slott eller en kyrka. I öfrigt ligga menniskornas boningar samlade i större eller mindre byar, alla bestående af hvita tegelhus, samt omgifna med löfskog. På vissa mellanrum öfvergå dessa byar till små städer och på ännu längre till stora städer. Detta sista afstånd utgjorde här vägen mellan Dresden och Leipzig. Att uppgifva namnen på de smärre städerna, utan att kunna vid dem binda någon särskild betecknande omständighet, tjenar till ingenting, om ock vårt studium af den positiska geografien är anlagdt på just en sådan tom namnkunskap. Efter tre timmars färd med iltåg anlände vi kl. half 11 f. m. till Leipzig. Den stora Messan, som eger rum vid denna tid, var ännu ej afslutad, hvadan det ej fanns rum i herberget på hotellerna, utan de resande hänvisades till privathus. Härmed bereddes ett tillfälle, som ej saknat intresse, att blicka något in i den obemedlade borgarklassens hvardagslif, ty naturligtvis upplåta ej de förmögnare sina boningar för marknadsresande. Leipzig eger ej många märkvärdigheter, men har dock ett par, hvaraf den bildade främlingen ej bör underlåta att taga kännedom. Den ena är utsigten från det gamla observatoriet, uppfördt på taket af Pleissencitadellets höga torn. Man erhåller här ett fullständigt panorama öfver staden med dess omgifningar, hvilka rundtom bestå af slätter, hvars yttersta gränser sammanfalla med horizonten. Och det finnes ej många fält i verlden, som ega en större historisk märkvärdighet. Längst bort åt norr ligger Breitenfeld, der Gustaf II Adolf vann öfver Tilly den stora slagtning, som afgjorde Tysklands öde. På dessa fält kämpade och segrade ett tiotal af år derefter Banr, i spetsen för en arme, som gjort svenska namnet ännu i dag till en skräck för barnet i vaggan. På samma fält, åt öster och söder, stred Napoleon lejonkampen de minnesvärda dagarne den 16, 17