vete och som det tycktes djupt bedröfvade sinne, tillstod Maria Mellström, att hon knipit den omnämnda bordduken för några veckor sedan i Almedahls fabrikers salubod vid Drottninggatan, men forsakrade att hon i öfrigt icke hade något vidare att bekänna. Hr C. M. Tode. personligen tillstädes, gaf nu en ganska vigtig upplysning i afseende å Mellstroms tilltag under en föregående tid. För något år sedan hade hon sålt ett bordtäcke till Tode för 12 rdr, hvilket hon sagt sig ha till forsäljning i kommission af packhusinspektoren Lindqv lofvat henne i arvode härför en teaterbiljett. Derjemte upplyste hr Tode, att redan för längesedan hade en mamsell mistat en silfverfingerborg, när Marie Mellström vid ett tillfälle varit hos fru Reis, hvilken fingerborg samma person sedermera händelsevis fått se i Mellströms sykorg, deröfver hon blifvit ganska häpen, enär hon icke trott henne om sådant. Mellström ville i början icke vidgå denna affär, men måste slutligen tillstå att hon sålt bordtäcket, som hon erkände ha stulit i handlanden L. A. Boyes butik vid ra Hamngatan. För vidare upplysningars inhemtande uppsköts målet till den 8 dennes, och skulle Maria Mellström under tiden qvarstanna i cellfängelset.