upplysande beskrifva sättet för slipens anläggning och begagnande, hvarigenom då skulle kommit under öfvervägande de svåra olägenheter for rörelsen i hamnbassinen och på strandgatan, hvilka otvifvelaktigt måste härflyta af en under vattnet långt framsträckt sluttande bädd, som vid fartygens förflyttning i närheten deraf, alltid skulle kringgås; förhållanden, hvilka ovilkorligen måste föranleda vägran till hvarje dylik inrättning, — herrar Åldste funno, att, om äfven ofvannämnda tillåtelse för herr Keiller till strandgatans begagnande härrörde från ett misstag om ändamålet med herr Keillers begäran derom, hvilket herr Keiller då sjelf föranledt, deraf icke finge hemtas anledning till rättelse, i enlighet med herr Keillers afsigt, då uppenbart vore, att, om denna afsigt, på sätt som vederbort, från början blifvit fullständigt utredd, bifall dertill ej bort lemnas; hvadan herrar Äldste, lika med Drätselkommissionen, på det kraftigaste bestredo hvarje åtgärd till förändring af strandgatan och kajen på sätt herr Keiller ifrågasatt. Slutligen och sedan herr Keiller, för vidare yttrande, på begäran, fått uttaga handlingarna, ingaf han den 16 Maj 1856 en skrift till Magistraten, af innehåll: att kaptenen Åqvists yttrande inför Drätselkommissionen, i stället för att tydligt och rent lemna upplysning i ämnet, syntes hafva tjenat att förvirra kommissionens begrepp om detsamma; att Åqvist borde hafva upplyst, att den af honom upprättade ritning till slipanläggning redan då den uppgjordes varit afsedd att genomskära kajen, och huruvida en sådan genomskärning vore för kajens bestånd eller trafiken menlig; att Åqvist i stället ordat synnerligen om kostnaderna, ehuru, å ena sidan, herr Keillers kostnader för slipen icke utgjorde föremål för Åqvists hörande, och, å den andra, herr Keiller förbundit sig till godtgörande af de ökade kostnader, som i följd af slipanläggningen kunde för kajbyggnadsarbetet uppstå: at qvists yitrande om upprifning till en del af dan nedlagd rist för kajen, äfvensom om tidsutdrägt med arbetet endast förtjenade att bemötas med den erinran, att upprifning af risten väl måtte ske, då nödvändigheten för ett godt ändamål så kräfde; att föreställningen om den erforderliga arbetstiden sannolikt tagits ur luften, enär fråga icke vore om tiden för hela kajarbetet, utan om den ökade tid, som förändringen af kajen vid slipanläggningen kräfde; att, i afseende på Drätselkommissionens och Borgerskapets Äldstes yttranden och enstämmiga bestridande af slipanläggningen genom kajen, herr Keiller, då han vidfogade den ifrågavarande ritningen vid sin ansökning, föreställt densamma tjena förtydligande af hans aft och ansett, att ritningen skolat mera gagna än skada vid ärendets handläggning, och att de fördelar, som af slipen voro både för det allmänna ch de enskilda att hemta, skulle blifva långt störe, än att olägenheterna bort ens nämnas, än mindre åberopas, såsom skäl för afslag å hans ansökning: att herr Keiller redan för tretton år sedan hyst och arbetat på vi älligheten af iden om en slipinrättning vid sidan af hans mekaniska verkstad, hvarefter han småningom kommit nära målet för sitt sträfvande härutinnan, dels genom inköp af nödig plats på Otterhälleberget, dels genom platsens planerande, och dels genom hvalfs anbringande öfver Badhusgatan och vidare deremellan och elfven; allt med kostnader af den betydenhet, att de för en enskild man under vanliga förhållanden icke kunnat dragas, med mindre de på en längre tidsrymd fördelats; att dessa kostnader och hans på företaget använda möda och omsorg skulle gå förlorade, derest den i kajgatan afsedda inskärning icke komme till utförande; att denna inskärning, ehuru icke med ord fullkomligt uttryckt, likydligen genom den år 1844 inlemnade ritning varit af herr Keiller antydd och icke vore af beskaffenhet att åstadkomma ringaste skada, hvilket. deremot skulle blifva förhållandet, om för fartygs utoch inhalning på slipen anstalter fogades öfver gatan och vidare i elfven; hvilket ock skulle ändra hela den öfriga, till stor del färdiga sträckningen, som från berget doserade med beräkning: af kajgatans genomskärning: att, då han förbundit sig bestrida de ökade kostnader, som vid gaans genomskärning kunde vid kajbyggnadsarbetet förorsakas, staden icke i utgiftsersättning kunde komma att vidkännas det ringaste; och att annan olägenhet icke heller vore, enligt herr öfversten v. Sydows bevis och sunda begreppet, att befara för allmänna rörelsen; att anläggningen, enligt ursprungliga planen, fortsatt genom kajen, fordrade alls inga åtgärder derutanför eller å bassinen; att hindret i trafiken blefve så godt som intet, med afseende på de tillfällens mängd, då bron öfver inskärningen i kajen skulle komma att undanskjutas, och ingalunda kunde jemföras med det vid Tyska och Kämpebryggorna, då med master försedda båtar fö derigenom; samt att, derest bifall till ansökningen icke lemnades, anspråk med skäl torde kunna väckas, att auktoriteter, som genom bifall till ursprungliga planen bragt herr Keiller på kostnader till ansenliga belopp, men sedermera lagt hinder i vägen för utförandet, borde ersätta desamma och all derigenom härflytande vidare förlust; hvarjemte herr Keiller, under hemställan, huruvida icke annan sakkunnig persons yttrande i ämnet kunde finnas tjenligt att inhemta, och under erbjudande att för kajgenomskärningen och hela slipsträckningen tillhandahålla en hos herr Keiller förfärdigad modell, fästade uppmärksamheten derå. att uti herr Keillers ursprungliga ansökning omnämnts, det slipen skulle från Otterhälleberget gå i sträckning till elfstranden, hvaraf ytterligare befunnes, att planen från början varit sådan ritningen utmärkte. (Forts.)