Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1866, sida 2

samla spik; hon går så riktigt som en raktmästares klocka och skall väl snart visa den timman, då jag måste anmäla mig hos vår käre Herre och Gud. Säg Hans, den i skrifning så tröge krabaten, itt jag skall beställa qvarter för honom. Han behöfver emellertid inte skynda sig; en sådan ung spelevink, — han har ju innu inte passerat sextiotalet, eller har han det? — måste först ordentligt njuta if lifvet. Vore jag ännu så ung som han, så skulle ingenting i verlden hindra mig ån att göra er ett besök. Ville gerna lära känna din äkta hälft och den lilla Johanna. Den gamle Gud fader måste lefva innu, annars hade inte så mycken lycka kunnat uppstå efter så stora sorger! Undrar just om jag i himlen återfinner mitt öga, som en oförsigtig granatskärfva tog bort; men, för böfveln, om jag så länge slagit mig fram på jorden utan detta öga, så behöfver jag det inte mera i himlen. Hufvudsaken blir min Lisette, Johanna och min broder, som stupade vid Jena. — Åttio år är en lång tid och likväl, huru kort förefaller mig lifvet! Om mina knotor ej redan vore så möra, och om jag ej måste leda hästen tätt intill förstugutrappan för att klättra upp i sadeln, så skulle jag inte kunna tro att jag redan är så gammal. Men jag kan emellertid vara nöjd. Min lefnads sorger hafva småningom blifvit mig lika så kära som mitt lifs fröjder, ty af båda har mitt hjerta blifvit lika djupt beY J( rot i dd 3 Å r på 1 0 sviga hvilan. Gud välsigue er alla! Kyss . mitt namn din hustru och vår Johanna, samt tryck handen på Hans.