Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1866, sida 2

Blomster och murgrön, att det är en riktig röjd. Ja, i Anton har en trädgårdsmästare gått förlorad, och han har lofvat mig att, då jag en gång hvilar mina gamla notor mellan de båda kära, han äfven skall hålla min graf i ordning och sätta ett jernkors derofvanpå. Jag har sjelf ippgjort ritningen dertill och utskurit den styft-papp, för att lätta hans arbete och nindra att han förser hörnen med några crumilurer. Men jag kommer ihåg, för Anton behöfver du inte vara orolig, ty emedan du nu efver i goda omständigheter bryr du dig säkert inte om de par hundra thaler jag kan efterlemna. Jag har derför testamenterat pengarne och litet annat smått till Anton, på så sätt att han uppbär räntan deraf så länge han lefver. Han skall derför bo i prestgården och sköta våra grafvar. Han behöfver således inte gå och tigga, och om räntorna inte förslå, så kan han förtjena sig litet till genom lätt trädgzårdsarbete. Han mår föröfrigt bra och helsar den käre, unge herrn, med hvilken han suttit vid samma bord och som har räddat hans Jakob från döden; — tacksamma själ! — Apropos! Jakob är ännu alltjemt densamme, den besten tycks inte blifva äldre; han gormar mot hela verlden och svär som en dragon; kom nu och säg att ett dylikt kräk inte har sitt sunda menniskoförstånd! — Diana, — jag menar den yngtern till d Ina Diana som du alltid komrin Om 21 88 nyndan, som redan är gammal, mer till korta. . . Antons klocka hänger alltjemt på sin