UTRIKES, FRANKRIKE. Underrättelsen om Preussens ingående på afväpningsförslaget har ingalunda varit nog för att lugna sinnena i Frankrike. Man synes fortfarande tro på krig De officiösa tidningarnes — först och främst Pays — ton antyder detta. I en artikel i nämnde tidning, som har till titel: .Jes trois phases de la question, vill bevisas, att ett krig är oundvikligt. Det ges der: ,Det vore en vansinnighet att tro, att allt skulle vara slut med öfverenskommelsen om afväpning; den betyder endast, att man ånyo skall börja med underhandlinga ar. Holstein är ingalunda den verkliga orsaken till konfli kten; hvar och en af de begge tyska stormakterna vill vara herre i Tyskland och dessa makter anse fördenskull hvarandra som fiender. Ingen af dem vill blifva den angripande, men ingen vill heller mkomma med örsonliga förslager. Äfväpningen ändrar således icke sakernas ställning. utan är endast att anse som den första sasen i råga om de rustningar, hvilkas afbryande icke undanrödjer någon af orsakerna till kriget. Enligt ,Pays är afväpningen icke annat än spegelfäkteri. Skäen till krig äro frågorna om förbundsreformen och om Elbehertigdömena; ingen af dessa frågor löses genom afväpningen. Man vet hvad Preussen vill; det nar ingenting förhemligat, utan uttalat sig helt oförstäldt i depechen af d. 24 Mars. I densamma synes v. Bismarck betrakta Preussen och Tyskland som samma sak. De öfriga staterna af tyska förbundet, hvilka sågo sig hotade i sin sjelfständighet, kände fullkomligt Preussens hemliga afsigter, men vå ågade, detta oaktadt, icke öppet uppträda mot reformen, enär hela yska folket önskar en sådan. Emellertid önskade dessa staters regeringar, att preussiska regeringen ville närmare angifva de förslager, som den ville underställa parlamentet, men Preussen vägrade detta, och säkerligen. skola hvarken de mindre staterna, mellanstaterna eller Österrike kunna bringa saken derhän, att Preussen bryter sin vil beräknade tystnad. Den preussiske premierministern förklarar helt kort, att han först ämnar yttra sina förslager inför parlamentet, och han insisterar på, att detta skall väljas genom allmän folkomröstning. .Pays tror icke, att de tyska regeringarne skola gå in på ett på sådant sätt formuleradt preussiskt förslag. Förbundsdagen skulle derigenom tålla sin egen dödsdom. Men i ett sådant sall tror .Pays Preussens mening vara att utträda ur förbundet, hvilket förbund då kan anses upplöst. Paysyttrar sedan: Man kan derföre betrakta den fredliga upplösningen af det gamla Tysklands organisation som den andra fasen af den i iska konflikten. Preussen är icke mindre fast i fråga om Elbehertigdömena än i förbundsresormen. Det vill med all makt hafva dessa hertigdömen, och om det icke kan komma åt dem genom den allmänna rösträtten, så skall det taga dem med väld. Dett: if va tredje fasen af den österr siska konflikten, i hvilken den närvarande striden mellan dessa länder ytterligare skall utveckla sig. Men i allt detta lig ser en krigser entudlltet, ty icke lärer Österake i godo gå in på förminskning af sitt territorium eller afgå makt. Det mö åledes till sluts blifva kriget, som löser frågan. Hvem skall blifva segrare? Detta är frågans verkiga knut.