Bref. (Från IIand-Tidnans utgifvare.) Berlin den 23 April 1866. Den som för några dagar tillbaka väntade att i Berlin möta alla yttre tecken af ett förestående krig, med all den härmed förbundna oro i Sinnena, har högligen bedragit sig. Väl veta vi att i stora städer sådana tecken framträda mindre än betraktaren på afständ finner ens möjligt, och att det dagliga lifvet kan röra sig på sitt vanliga vis till och med under en tid af öppen revolution; men man märker dock, vid tider då något ovanligt är å färde, sådana symptomer som: nyfikna och ifrigt samtalande grupper på gatorna, starkt rop efter de sista dagarnes nyheter på kafterna, mystiska miner och axelryckningar af shusv. och portier, som nog veta hvad som är å bane, men iro för grannlaga att förråda hemligheterna. Ej ens dana tecken förmärkes nu något spår. Alla ansigten, som ega nägon politisk prägel — ty sådana finnas — se helt bekymmerslösa ut. Det är alldeles klart att man tänker blott på sina enskilda förrättningar. Icke ens den språksamme Oberkellnern, som dock uppsnappar och meddelar nyheter åt alla håll och kanter, tyckes bry sig om ,den politiska ställningen. Af militär synes på Berlins öppna platser ej mera än vanligt. Också synes nu freden för ögonblicket vara fullt betryggad. Österrike har lofvat börja att återföra sina trupper till deras vanliga stationer, och Preussen hemförlofvar i samma mån sitt inkallade manskap. Så återvänder saken till dess förra ställning, som dock är osäker nog. Den Schleswig-Holsteinska frågan, som så länge plågat Europa, mindre för dess betydenhet, än för dess tråkighet, fortfar att vara lika olöst, och allt hvad man har vunnit är, att Tyska Förbundet fått sig ett ämne