Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1866, sida 2

om hans hals utan äfven om fingrarne å hans vensta hand, medelst hvilka han synbarligen hade sökt befria sig från den dödande snaran. I hans högra, krampaktigt knutna hand befunnos jemte det af Anders undertecknade qvittot äfven en test af den sistnämndes röda hår. Dett var således otvifvelaktigt att Anders hade begått det hemska dådet, och att hans moder åtminstone var medveten derar Men äfven nu dröjde det länge innan man fällde en bestämd dom, tillfölje af den anklagades ihärdiga nekande och slugt genomtänkta undflykt: Att presten plötsligen hade blifvit qväfd i striden om qvittot under Anders händer, och innan denne haft någon aning derom. De närmare omständigheterna vid Bernhards hemska slut bafva aldrig blifvit bekanta; likaså förblef det outredt om han blifvit lockad in i hålan genom några förespeglingar af Anders eller blifvit ditförd först såsom lik; men i alla fall dog han likasom hade Försynen sjelf utsträckt sin hämnande hand öfver honom för hans mörka, brottsliga dåd. Den arme Anton erhöll aldrig något klart begrepp om hvad man påbördade hans moder och broder. Han visste blott att de försonade sina brott med lifstids tukthus. VIII. Slutet. — HKur har det gått med den arme Anton, sedan han förlorat sin beskyddare, öfverstelöjtnanten? afbröt jag efter en stund den tystnad, i hvilken Wandel hade för