Bref. (Från H.-T:s korresp.) Stockholm den 24 April. Nihil incerillis vulgo — jag bibehåller den der studentens bekanta öfversättning af denna sats och säger: ingenting är i allmänhet osäkrare än att sätta sig så här på vårsidan och utbreda sig i betraktelser öfver den herrliga, den varma väderleken, såsom jag gjorde i mitt förra bref. Ty vi fingo straxt efter en väderlek, som kännbart påminte oss om Februari, björkveden måste anlitas igen och likaså vinterhabiten, som man ansåg vara bortlagd för tiden på denna sidan midsommar, och vi beredde oss på ett litet vinterfälttåg igen. Nu ha vi åter fått lite sommarslägtar, men jag skall, noga ihågkommande sen här ofvanför, akta mig för att kasta mig in på väderleksbetraktelser. ket kan jag dock säca, och det är säkert, att vi allvarsamt tro, att sommaren är på god väg hit, och flera tecken bebåda detta, t. ex. den nu med all magt pågående håfningen af nors i Norrström, ett sommarbebådande faktum, om hvars verkliga bentlighet vår hufvudstads innevånare nu äro som bäst sysselsatte att, vetgirigt som alltid, alla aftnar öfvertyga sig om; och vidare det faktum, att de 50 borden och; 200 stolarne äro utsatta i Strömparterren. Dessa fakta äro fullt öfvertygande för oss: saken är klar. Er korrespondent har varit tvungen att under ett par dagar höra talas bara om fläsk och kött och smör och ost m. m. och det trån tidigt på morgonen till sent på qvällen. Jag blef också till sluts så mätt derpå,. att jag stod mig en hel dag utan att förtära en enda bit förnödenhetsvaror, och sannerligen jag har så stor lust att i min tur vidröra dessa så goda saker, men det får ej hjelpas, och jag unnar min nästa lika så godt som mig sjelf. Således bjuder jag på en liten anrättning, sådan ständerna arrangerat den i dessa dagar. Tullbevillningsbetänkandet har alltid varit ett frö till tvister inom representationen och att detta betänkande skulle bli så ännu mera denna gång, var ju klart som dagen — protektionisterne skulle väl försöka reparera en förut förlorad batalj. I Lördags morse såg man också huru den eljest denna tid så glesa falangen på Riddarhuset tätnade, man såg kämparne intaga sina platser: frih. Klinckowström och frih. Schulzenheim — den sistnämnde har den artigheten att kalla den förstnämnde för sin .öfverrotmästare — samt frih. Sprengtporten å ena sidan; å den andra: frih. af Ugglas, grefve Arvid Posse och hr Bennich, hvartdera partiet med aktningsbjudande reserver, välkända vargeringskarlar. Man kom ej genast in på fläsk och kött, utan tog sig en tankställare innan man ryckte in på maten, och detta skedde genom att pelsa på ,systemet för franska traktater och en mängd andra större och mindre synder, som baronerne Klinckowström och Schulzenheim ha så väl reda på. Jo, regeringen fick sina fiskar varma af dessa herrar och bevillningsutskottet sedan! — men baron af Ugglas och hr Bennich ärc ej lätta att fjälla. Baron Schulgenhein vrok till med valda stycken ur sitt frasförråd, det förkrossande älsklings-uttrycket