Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1866, sida 6

mera vidlyftigt yttrat oss och vi skola derföre söka fatta oss så kort som möjligt. Ett omdöme fäldt af dessa tusentals jordbrukare, (hvars antal hade blifvit mångdubbladt om tiden medgifvit ett meddelande med dem, som ej blefvo hörda i frågan) och hvaribland räknas snart sagdt alla possessionater i södra och vestra Wermland, borde väl tillmätas högre värde i fråga, som gäller deras eget intresse, än det som fälles af Norumspartiets herr Dixi. För hvarje opartisk och rättrådig domare borde väl således något annat vittnesbörd i denna tvistefråga ock vara af nöden, men vi vllja dock såsom ett bevis på halten af Dixis argumenter anföra hans yttrande att norra banan vore för Ölme och Wäse socknar fördelaktigare än den södra, emedan de på den förra kunde föra sina effecter till Filipstads bergslag. Nu behöfs det väl ej stor djupsinnighet för att förstå att det för dessa socknar, om södra banan väljes, vore vida fördelaktigare att de, jemte jernvägsförbindelse med städerna Carlstad och Christinehamn, kunde få föra sina effecter genaste vägen Ull Filipstads bergslag, på Filipstad — Ölmebanan, än att göra en krokväg af 2 å 3 mil åt Norum för att nå samma mål. Men denna Filipstad — ÖIme-banan, den är en nagel i ögat på Norums-partiet, som de afsky till den grad, att de aldrig vilja höra talas om densamma. Hade ej det allestädes närvarande Norums-partiet haft sin finger med i Skaraborgs läns hushållssällskaps opinionsyttring i denna fråga, så hade den kanske, just med afseende å denna bibana, utfallit alldeles i motsats mot hvad den gjorde, om frågan någonsin hade blifvit väckt, men vi tro att det hade varit mera grannlaga, mera värdigt om Skaraborgs läns hushållssällskap i denna provineiela strid handlat så, som norrmännen gjorde — — — — — — Vi vilja ej trötta läsaren med vidare vederläggning af Dixis argumenter, utan blott säsom mycket betecknande anmärka att under det att den aldra största enighet i äsigterna råder bland jordbrukarne i fråga om hvilkendera banan som bäst befrämjar deras intresse, är deremot bland provinsens bruksegare förhållandet alldeles motsatt. Vi finna nemligen att icke mindre än 28 egare och delegare i bruksegendomar tecknat sina namn under adresser uttryckande önskan att banan måtte dragas genom Carlstad, och andra, hvilka icke undertecknat dessa adresser, hafva offentligen yttrat sig i samma rigtning. Detta bevisar tydligt ganska stor meningsskiljaktighet bland bruksegarne i denna fråga, hvilket skulle ännu tydligare kunna läggas i dagen, om grannlagenheten ej förbjöde oss att anföra enskildta personers samtalsvis fällda yttranden.