ningskostnaden af södra banan är 1,150,00( rdr billigare än för den norra, hvilken efter al sannolikhet fordrar vida längre arbetstid och er ända till 57 26 beräknad högre driftkostnad samt att den norra banan, om den för provinsen skall medföra fullt gagn, fordrar tvenne bibanor om tillsamman nära 7 mils längd, di deremot den södra, under samma förutsättning icke fordrar mera än en bibana om cirka 4 mil, men att den äfven utan denna bibana äl af nästan lika stort gagn för alla provinsens näringar med undantag af jernhandteringen i afseende å den för densamma nyttiga förbindelsen med Filipstads bergslag, så borde väl hvarje opartisk, som vill rikets och provinsens bästa, gifva södra banan sin röst. Att denna bana förlorat inom borgareståndet, om ej med mera än 3 rösters pluralitet, och att bondeståndet undanskjutit frågan, hvilket rätteligen lärer få anses såsom en demonstration till förmån för norra banan, kan icke gerna förklaras på annat sätt än att de blifvit förda bakom ljuset rörande lokalförhållandena inom Wermland, hvilka af mängden icke kunna vara kända, ty annars kan man väl taga för gifvet att dessa båda stånd, då det står tillsammans med rikets sannskyldiga nytta, företrädesvis bordt rösta för det, som icke allenast är förenadt med besparing i statsutgifterna utan som jemväl länder till det betryckta jordbrukets förkofran och till fördel för en stad, som väl må ega anspråk på denna hjelp vid sina ansträngningar att resa sig ur ruinerna efter den svåraste brand som i mannaminne härjat någon af rikets städer. Att Handelsoch Sjöfarts-Tidningen, i sammanhang med sitt lofordande af dessa båda ståndens beslut, klandrat presteständet derför att detsamma stadnat i beslut stridande emot de båda folkvalda ståndens, förvånar oss i sanning ganska mycket. Vi våga dock hoppas att de ytterligare upplysningar, som torde komma att inhämtas innan frågan slutligen afgöres, skola vid den snart förestående sista och afgörande striden bereda den seger åt södra sträckningen, som vi i provinsens och statens sanna intresse tillönska densamma. Sedan förestående var nedskrifvet fingo vi läsa en ny artikel i Handelstidningen, hvari en insändare, med signaturen Dixi, åtagit sig det otacksamma besväret bevisa Wermlands jordbrukare att de äro så enfaldiga att de helt och hållet missförstått sitt eget intresse, då de genom tusentals underskrifter gifvit sin önskan tillkänna att Nordvestra Stambanan måtte få rigtning åt Carlstad. Det är oss motbjudande att behöfva ånyo upptaga ett ämne, hvarom vi i det föregående