Några ord till belysning af frågan om den provinsiela fördelen af den Nordvestra Stambanans rigtning emellan Christinehamn och Ärvika. Den hetaste striden rörande nordvestra stambanans rigtning mellan Christinehamn och Arvika är väl redan utkämpad, men har dock äfven under sista tiden blifvit fortsatt genom tidningapressen samt deribland hufvudsakligast Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning; och vi anse derför lämpligt yttra några ord, dels till frågans närmare belysning och dels till bemötande af de artiklar, hvilka varit synliga i sistnämnda tidnings n:r 67 75. Då en meningsstrid föres öppet, samt ärligt utkämpas på diskussionens fält, bör det sanna, det för landet nyttigaste, slutligen vinna seger, och det är detta som hvarje fosterlandsvän bör önska, Vi inlåta oss derför gerna i denna strid: Mätte resultatet blifva det som för fosterlandet och provinsen är nyttigast! Vi vilja icke nu uppehålla oss vid frågan om hvilken bana, som lemnar den största trafikinkomsten, antingen Norumseller Carlstadsbanan — ty derom är redan nog mycket ordadt — utan egentligen vid utredandet af frågorna: hvilkendera banan framkallar den största nationalvinsten? hvilkendera är för provinsen nyttigast? Handelstidningen säger i sin artikel i n:o 67: Den svenska jernhandteringens framtid ligger deri att vi kunna producera vårt jern billigare och i större qvantiteterx, och vi instämma fullkomligt i dessa åsigter. Författaren säger vidare: Men båda dessa vvilkor betingas af nedsatta, ej blott arbetsvkostnader utan ock transport-och kandelskostyvnader — men vinnas dessa förmåner så skall produktionen stiga mångfaldigt och detta kan yleda till icke ett kapital af 10 millioner, utan ytill en ärsafkastning af samma summa. Det vär denna ökade produktion som Herr Björck vill uppoffra, på det landet ej må gå miste rvom skutfarten på Wenern och handelsvinsten vaf exporten i Göteborg. o Utan att Handelstidningen direkte säger att det är Norumslinien, som skall framkalla denna oerhörda vinst af 10 millioner ökad produktion årligen utöfver hvad som framkallas genom banans dragande öfver Carlstad, synes dock af slutmeningen att detta är författarens åsigt, eller att han åtminstone vill bibringa andra en sådan öfvertygelse, helst han litet längre ned i samma artikel säger att norra linien skall framkalla en så ökad produktion, att oaktadt en stor del effekter komma att föras åt Norge, likväl en vida större qvantitet än den nuvarande skall komma att föras åt öster och vidare ned till Sverges vestra kuster. Vore det en ovedersäglig sanning, så skulle vi vara de första som gåfve Norumslinien vår röst, men sanningen af denna supposition, för hvars realiserande Handelstidningen icke anfört det ringaste bevis, våga vi på det högsta begtrida, och hoppas att de, hvilka möjligen låtit dära sig af dessa illusoriska förespeglingar, skola se saken i en annan dager, då den framträder i sin nakna verklighet, utan alla poetiska tillsatser. Innan vi gå till frågans närmare utredning vilja vi förutsända erinran, att Wermlands bergslager och bruksdistrikter redan ega utmärkt goda kommunikationsleder till skeppningsort vid Wenern, nemligen Filipstads bergslag Elfdalen genom Claraelfven till Carlstad; Fryksdalen öfver Frykstad och Lyckan till Carlstad; Gillbergs och Jösse härader genom Byelfven och Seffle kanal till Wenern, och Nyedsbruken, öfver Östra och Vestra Örten till Clarelfven och vidare till Carlstad. Vintertiden skicka likväl dessa bruk en del effekter på släda till Skattkärrs lastageplats, som ligger cirka 2 mil från Norum. Alla dessa kommunikationsleder gå dock i norr och söder, och Wenern har hittills varit deras enda samband i öster och vester. Det är ett sådant samband: närmare, billigare och under alla årstider tillgängligt, som man vill vinna genom jernvägen. I samma mån denna bidrager till att minska transportkostnaden samt nå ett eller annat