Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1866, sida 1

insallna kinder. — Min dotter, jag blygs inför dig öfver min ovärdiga förklädnad, yttrade han slutligen och tryckte en kyss på det trogna, undergifna barnets panna, — men bort nu, bort, jag fogar mig efter din vilja; hvem vet, mitt lifs afton kan måhända godtgöra mig för hvad jag utstått i yngre dagar. Med dessa ord svängde han sig upp på den mindre, ursprungligen för Jeanette bestämda springaren, Jeanette och jag bestego den andra, och i vildaste galopp följde vi utför floden nedåt Missouri. Jaag har aldrig erfarit när och huru Svartfogel befriades från sitt hjelplösa läge. Men troligtvis förflöt större delen af daen innan man började hysa misstanka mot den frånvarande medicinmannens påbud och öppnade fängelset. Vi blefvo nemligen ej förföljda; men om man satte efter oss, så hade man brutit upp för sent för att återtaga det försprång, som vi redan hade vunnit. De båda andra hästarne, som Werker hade iordningställt längre bort den föregående dagen, funno vi efter en två timmars skarp ridt på bestämd plats. Men istället för att genast bestiga dem, rastade vi en kort stund, hvarefter Jeanette erhöll den kraftigaste af de redan ridna och Werker samt jag togo de båda friska. Äfven den fjerde hästen medtogo vi, och derigenom att hästarne skiftesvis sprungo lösa och således på visst sätt hvilade sig, behöfde vi ej minska vår hastighet. Sedan vi hade tillryggalagt fyra dagsresor på detta sätt, minskade vi vår brådska, och efter fyra andra dagsmarscher uppnådde vi välbehållna Missouri samt kunde nu anse oss räddade. —