Göteborg den 21 April. Teater. Den gamla tiden fär oss lla kär, ty då vi vända vår bragdrika hitorias blad finna vi öfverallt skäl att vara tolta öfver våra anor. Vi hafva väl stunlom blifvit besegrade, men aldrig kufvade, y vår frihet liknar en tusenårig, ännu ärnfrisk fura, som ofta blifvit ruskad af ordanstormen, men som ännu qvarstår ast rotad bland fjellen. Se der hvarför hvarje skildring hemtad rån vår egen historia måste anslå hvarje svensk. Skådespelet ,, Dagen gryr, af Hedberg, som är en dylik skildring, har just dergenom emottagits med den sympati det vunnit. Stycket, som vi redan känna selan en föregående sejour, uppfördes här går afton för en publik, som lifligt senterade det rent fosterländska ämnet och let varma, på sina ställen glödande språket. Bland de många uppträdande nämna vi företrädesvis herrar Pousette (Gustaf Wasa), Lagerqvist (dallarlen Peder Ulfson), och WW. Åhman (biskop Brask), hvilka alla i rikt mått rönte bevis på publikens bifall. Spelet företedde flera momener af största dramatiska effekt, till exempel i scenen mellan Gustaf Wasa och Brask, då dessa båda väldiga naturer sammanträffa efter striden på rådsalen, och len stolte bispen ödmjugar sig inför konungen för att beveka hjonom att återtaga monan, tronafsägelsescamen, och framförlt scenen mellan deny gamle Peder Ulfson och konungen. Uppsättningen aff detta skådespel är raktfullt, kostymer saa historiskt trogna och la de handlande Åpersonerna tagna från erkligheten. Åskållaren får således äfven n i möjligaste mång trogen bild af våra örfäders yttre. för fe tre och ett halft ANG