Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1866, sida 2

sigt, för att icke blifva öfverraskadt. )m någon allians med Preussen nämner rtikeln icke ett ord. Diritto hade för en tid sedan gifvit n temligen mörk skildrig öfver landets nilitära förhållanden, af hvilken anledning rigsministern skyndade sig att i den of iciella tidningen förklara, huru armåens ffektiva styrka den 9 dennes var 351,000 nan, oberäknadt den kontingent, som redan mder loppet af denna månad ingår, uppsående till 55,000 man. AItaliaoffentiggör en berättelse af krigsministern till conungen, angående armfens tillstånd, i wilken bland annat säges: , Med armesårerna förhåller sig så, att åtminstone refjerdedelar af dem inom få dagar kunna koncentreras vid någon gifven punkt i Polalen; den öfriga delen af armöen, som befinner sig i södern, kunde äfvenledes, om så vore nödigt, på få dagar kastas mot norden. Genom de lätta kommunikationerna både till lands och vatten är det således ingen svårighet att fort draga trupper tillsammans, utan man behöfver i stället fästa uteslutande vigt vid att öfvergå från fredstill krigsfot genom inkallande af de permitterade, genom krigsmaterielens mobilisering, genom uppköp af hästar och proviant, m. m. På dessa frågor är krigsförvaltningens uppmärksemhet äfven fortfarande riktad för att inom kortast möjliga tid och i bästa ordning kunna möta alla eventualiteter. Måhända det här är på sin plats att tillägga, huru, genom åtskilliga anledningar, armökårerna, under den första perioden af konungariket Italiens existens, blefvo underkastade en utomordentlig mobilisering, till följe hvaraf den italienska krigshären, såväl hvad angår dess materiel som personal, visat sig vara i stånd till en raskare mobilisering, än de flesta andra europeiska armåer. Såsom var att förmoda, har municipalrådet i Venedig på nytt valt grefve Bembo till podesta, hvilken, som bekant är, genom österrikiska regeringens åtgärder för ett par månader sedan fann sig föranlåten att begära afsked från detta embete. FRANKRIKE. För några dagar sedan afled i Versailles ett fruntimmer, som der lefvat i stor obemärkthet, men aktad och ärad af alla som kände henne samt tillhörande en familj hvilken under åtskilliga perioder haft sto ryktbarhet. Vi mena madame Fabr d Eglantine, enka efter den på sin tid ut: märkte mariningeniören. Hennes man va son till den medlem af korventet, som guillotinerades på samma gång som Dan ton och Camille Desmoulins, den 5 Apri 1794, och hvilken vi hafva att tacka fö sle presomptuens PThilinte de Moliere Han var an r dog för några år sedan. Det är han om nu dött, lemnande efter sig e son, som är anställd i marinministeren och lemnar stora förhoppningar om sig. En fransysk tidning berättar, att gene ral Prim för närvarande vistas i Paris.