Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1866, sida 3

ÅtuGuC vard slädälv RJ matiska procession i scen. 113 Ströftag. Slereoskopbilder af månen. — Jnaristerna och belgiska ambassaden. — Detaljer af öfverfallet vid RioFrio. — Ett fredligt samhälle. — Några ord om Lima. — Skildringar af dess carneval. Den ryktbare Arago yttrade för några och tjnge år sedan, under en af sina föreläsningar i astronomi, att de fortsatta förbättringarne af teleskopen skulle slutligen sätta astronomen i tillfälle att i månen urskilja kroppar af föga utsträckning. Han betviflade ej heller att man skulle lyckas taga fotografierade kartor af nämnda himlakro pp. Den ododlige vetenskapsmannens förhoppningar hafva nu blifvit öfverträffade, Herr Warren de la Ruc på observatoriet Cranford i England har lyckats frambringa stercoskopiska månvyer, hvilka noggramnt angifva de höjder, dälder och raviner hvarat månytan tycks vara fårad. Den lärde astronomen har äfven genom en särskild, heliografisk apparat yckats taga stereoskopbilder af solen, hvilka skola bidraga till ett noggrannare studium af solfläckarne. Man känner redan den olycka, som drabbade den belgiska ambassaden, hvilken på sin återresa från Mexiko de första dagarne af Mars öfverfölls af röfvare vid Rio-Frio i hufvudstadens grannskap. — Det påstås från fransk sida, att detta dåd icke blifvit utfördt af stråtröfvare ex professo, utan af juarister. hvilka dermed afsett en demonstration, och hvilka genom sina agenter äro noga underrättade om allt hvad som tilldrager sig i hufvudstaden. Se h de närmare detaljerna af denna beklagansvärda tilldragelse: På föga afstånd från Rio-Frio drogs ambassadorens vagn, som afgått kl. tre på morgonen från Mexiko, steg för steg uppför ett berg; general Foury, hans adjutant, löjtnant Marchal, major Altwies, och kapten Mignon, ordonnansofficer hos kejsaren, befunno sig i det inre af vagnen; baron Huart samt generalens ordonnans sutto på taket. Plötsligt slog baron Iluart ett par gånger mot vagnstaket, och generalen utropade: — Mina herrar, till vapen, det måtte vara någon fara å färde! I samma ögonblick smattrade en gevärssalfva och ett regn af kulor slog mot vagnen; löjtnant Marchal erhöll en kula i högra armen och försattes ur stridbart skick. Major Altwies, som skyndat fram till vagnsdörren, sårades i handen af en kula, som bortryckte hanen på hans revolver. Generalen var den ende, som kunde lossa fem skott med sitt vapen, ty baron Iluart hade blifvit dödad af en kula i pannan innan han hade fått tid att använda sina pistoler. De angripande tycktes vara 20 till 25 man, uppställda på den branta sluttningen på sidan om vägen. Alla resenärerne skulle oundvikligen hafva blifvit dödade, om ej general Foury och major Altwies hade hoppat ur vagnen för att anfalla banditerna med sabeln i hand. Denna modiga handling och major Altwies rop .Iscorta, escorta! räddade dem. Angriparne skingrades och vagnen sattes åter i gång. En eskort åtföljde vagnen, men då anfallet skedde, befann den sig ej på stridsplatsen och man kan icke förklara orsaken till dess frånvaro. Flera individer, som tros vara inblandade i denna sorgliga affär, hafva blifvit arresterade, och händelsen utgör ett nytt bevis på den osäkerhet till lif och egendom, som för närvarande herrskar i det olyckliga Mexiko. Hvilka olika åsigter vanans makt och förhållanderna kunna framkalla, finna vi i följande utdrag ur tidningen San Antonio Herald, utgifven i staden San Antonio (Texas), hvilken i följande ordalag yttrar sin glädje öfver det fridfulla lugn. som herrskar i den goda staden: , Med undantag af temton eller tjugo slagsmål och några pistolskott utan olyckligare resultat har ingenting stört lugnet i vår stad under de två sista dagarne. — Treffligt samhälle! — Medan vi befinna oss i dessa nejder vilja vi göra ett besök i Lima, Perus hufvudstad, och välja dertill den glada karnevalstiden. Lima bibehåller under hela året sin lugna, man kunde nästan siga indolenta karaktär. Allt går sin regelbundna gång, som der icke en gång afbrytes af årstiderna eller af en förändring i klimatet. Der regnar aldrig, och temperaturen bibehåller sig temmeligen likformig. Men karnevalen öfverändakastar hela detta regelmassiga lif så grundligt och plötsligt, att man lerunder knappt känner igen staden, och likväl varar det muntra lifvet knappt i tre dagar. Alla hafva dock icke lust att deltaga deruti, ty let är egentligen lämpligast för ungdomen, och synnerhet afhålla sig de förnämare klasserna lerifrån, sedan de nu blifvit mera europeiserade ller snarare fransosierade. Förr var karnevalen en verklig folkfest, hvari rika och fattiga deltogo med samma vilda ifver. Nu sätter sig la havte-volte på jernbanan och reser ut till badorten Chorillos samt öfverlemnar stalen under tre dagar åt ungdomens vilda öfvermod. Men de familjer, som stanna qvar i Lima, göra sina förberedelser, i ynnerhet om i huset finnes mga flickor, hvilka ämna deltaga i leken. Rummen i bottenvåningen tillslutas omsorgsfullt, och första våningen bortflyttas från gatrummen alla inare möbler, isynnerhet speglar samt ömtåligare saker, och endast det nödvändigaste qvarlemnas. Damerna sjelfva, af hvilka man ej ser en enda på gatorna under dessa tre dagar, hafva aflagt illa prydnader och äro iklädda hvita linnebluser, och de hus, som ej ännu ega vattenledning, hafva lera dagar i förväg forsedt sig med ett förråd af rent vatten, som i alla möjliga kärl står fördeladt de särskildta rummen. Karnevalen fortgår som sagt är i tre dagar, men under första dagen börjar den nästan skyggt, y man har ännu icke hunnit vänja sig dervid. bndast förberedelserna visa sig redan i alla cisarrbodar, brödbodar, restaurationer samt i alla sathörn, der stora korgar, fulla af urblåsta och vattenfyllda ägg, utgöra den mest efterfrågade arikeln under dessa dagar. Egentligen består hela karnevalsnöjet deruti, att lamerna slå vatten från fönstren öfver de förbirående, och att herrarne kasta från gatan de vatenfyllda äggen på de bakom balkongerna gömda sköna, — det enda sätt hvarpå de kunna hämnas. Då detta bombardemang börjas äro dessa ägg! fyllda med välluktande vatten, men sedan striden blifvit lifligare och ej tillräckligt förråd af välluktande ägg längre kan anskaffas, åtnöjer man sig itt fylla äggen med det rena elementet. Karnevalen uppnår sin kulminationspunkt den tredje dagen. Lifvet på gatorna, den allmänna uppsluppenheten, de komiska scenerna, skrattet och stojet äro obeskrifliga. och en fremling, som utan att känna förhållandet anlände till Lima denna dag, skulle tro sig vara försatt i ett ofantligt dårhus. — Klockan tolf på natten efter den