Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1866, sida 3

SÅttumgen ar sardeles lyckad och kan tjena t till förebild för andra företag i denna väg. ; A Gamla katolska upptåg. (Ur Jönköpingsbladet.) Ehurn det ligger närmare att tala om besynnerliga upptåg, som ännu i våra dagar ega rum här -och der i katolska länder, vilja vi dock blott somtala några af de äldre nu bortlagda processioi nerna. Liksom de gamla romarne hade sina saturnalier, så införde de kristna i den tid, då de måste konkurrera med hedningarne, en så kallad narrfest, på hvilken de fromma, försakande munkarne kunde i fullaste mått tillfredsställa ,,köttsens lusta och tumla om i den syndiga verlden, för hvilken de ljest korsade sig. Redan Augustinus ifrade mot uts ngarne på denna fest, och på kyrkomötet Toledo år 639 blef den förbjuden; men den fortI for det oaktadt att firas i många århundraden och fann alltjemt försvarare hos kyrkans män, bland hvilka det till och med fanns teologie doktorer, som åtogo sig att bevisa, det nämnde fest var Gud lika så behaglig som kyrkans andra fester. Först år 1552 blef den afskaffad i Frankrike — väl att ; märka. icke genom kyrkans utan genom verldslig makt. Narrsesten blef vanligen firad vid nyårstiden, på de flesta ställen fjerdedag Jul — de oskyldiga barns dag (!!!) — den kallades derför, oaktadt den minst af allt bar oskyldighetens prägel, lika så ofta Festum innocentium som Festum stultorum. På denna dag samlades kyrkans män, så väl de högre som de lägre, i hufvudkyrkan, försedda med masker och iklädda ytterst karrikerade presterliga drägter, och det lär hafva varit mycket vanligt, att personer af den högre adeln och det ärade borgerskapet, ja till och med de aldra högst stående kyrkans män begagnade sig af maskfriheten och deltogo i orgierna. Man höll här påfveval och förde den derpå valde påfven med tiaren på hufI vudet i stor procession under allehanda upptåg Ifrån kyrka till kyrka, hvarest han och hans kardinaler höllo messa på det mest parodierande sätt, medan det öfriga presterskapet, af hvilka flere hade infunnit sig i nunnedrägt — några till och med utan drägt — dansade ett slags andlig kanjkan i koret under afsjungandet af hymner, hva ri texten naturligtvis motsvarade dansen och kostymen. Hvad der passerade kan här blott antydas, icke utmålas; men som en författare säger: ,,Då nade de unga män, som invigde sig åt det andliga I ståndet, rätt att aflägga sedlighetens mask och offentligen hängifva sig åt utsväfningar — och de försummade icke göra sin rätt gällande! Uti ett cirkulär från teologiska fakulteten i Paris 11444 påpekas nödvändigheten af narrfestens orgier, med följande ord: , Vinfaten skulle sprängas. som man ej stundom gåfve dem luft genom att söppna sprundet, och då vi äro illa bundna fat och tunnor, skulle vishetens vin ej heller kunna bevaras i oss om vi fortfore att låta det jäsa under soupphörlig andakt och gudsfruktan. Derfore gifva vi det luft, att det ej må förderfvas; vi slå oss. lösa några dagar för att derefter kunna med desto ifver återvända i kyrkans tjenst. Af medeltidens skrifter ses, att icke blott den romerska utan ock den grekiska kyrkan har haft sina narrfester, och att till och med ,.de oskyldigas fest blifvit inom munkoch nunneklostren högtidlighållen på ett liknande sätt. ,Åsnefesten, som under flera sekler blifvit i I Frankrike helighållen till erinran om flykten ur Egypten, firades redan i 9:de århundradet. Man utsökte stadens vackraste flicka, vackraste barn och vackraste åsna, lät så flickan taga barnet i famn och sätta sig på åsnans ryggjoch i en praktfull drägt, liknande madonnans, ledsagad af presterna och folket, rida genom staden in i kyrkan, der åsnan ställdes framför högaltaret, medan man höll en högtidlig messa, hvari samtlige kor-svar liksom ock välsignelsen omklädd i efterliknande åsneskrud; till sist afsjöngs en latinsk hymn, som var ett fullständigt andligt sidostycke till Blumaners berömda verldsliga ,,Åsnans lof. De som dertill hafva lust kunna den hos Flögel, hvars auktoritet vi ock må åberopa för de flesta af efterföljande notiser. Den stora dansen — Magnum tripudium — uppfördes i Marseille på S:t Lazarus dag, den 17 Dec., och bestod deri, att samtlige hästar, åsnor, kor 0. d. präktigt utstyrda fördes genom staden, följda af de goda Marseillarne utaf båda könen, par efter par, maskerade så narraktigt som möjligt, dansande efter sång och strängaspel. Om upptågets kyrkliga betydelse äro de lärda oeniga, men ej ovetande. Adamsceremonien i Halberstadt erfordrade icke så många deltagare. Vår syndiga slägts stamfader blef här representerad af en ,fattig fan, som, inhöljd i några paltor och med fördoldt ansigte, sittande på en i domkyrkan anbringad stenbänk, måste åhöra messan Fettisdagen. När messan var slut, körde man ut den gamle Adam ur kyrkan. Hela fastan igenom tvingades han löpa barfota genom staden, men fick ej komma in i kyrkan, ej lägga sig att sofva förr än midnatt ingått, och icke öppna munnen när de fromma Ilalberstadtsboerna bjödo honom en måltid under sittt gästfria tak. rst på Skärthorsdagen öppnades åter kyrkan ör honom, och nu fick han en så grundlig syndaförlåtelse af presten, att han i oskyldighet blef ställd vid sidan af den nyskapade Adam, och då den god: aden Ilalberstadt gerna ville aflägga en del af denna kraftiga absolution som fond ad usus publicos, betaltes den snälle Adam en god summa penningar för det han varit sina medborgares syndabock. De galna upptågen på Kristi Lekamenssest arrangeras ännu med stor prakt i många katolska länder. I Munchen brukar processionen vara så lång, att den fordrar 2 hela timmar innan den hinner passera förbi ett ställe. Detta genom massan praktfulla skådespel har dock förlorat mycket, emedan man uteslutit det dramatiska elementet, som under medeltiden spelade en så stor roll p denna fest. I Löbau uti Sachsen föreställde processionen följande bibliska scener, enligt ett dokument undertecknadt af stadsskrifvaren Georgius Eggelbrecht 1521, och hvari föreskrifves festens ordnande sålunda: a) En yngling bärande ett träd med äpplen. Adam och Eva i naturtrogen drägt följa derefter, så en engel med draget svärd. Utföras af linneväfvarne. b) Abraham ofkrande sin son. Utföres också af linneväfvarne. c) Marie bebådelse och Christi födelse, ordnas af klosterföreståndaren. d) Flere herdar, af forstadsboerna. e) De tre heliga konungarne; den ene bärande stjernan från Bethlehem. Ridande sällskap. Utföres af magistraten. f) Flykten till Egypten. Efter Josef och Maria med Kristusbarnet följa konung Herodes till häst med drabanter och tjenare, hvilka taga lifsvet af små barn. Två qvinnor bärande ett lefvande Toch ett dödt gossebarn. Utföres af bagarne. D — — — ot )