Ved i en samiljegras. I en af Skånes städer fanns för några år sedan en person, som roade sig med hvarjehanda godmodiga upptåg. En dag träffade han t. ex. en bonde, som på torget utbjöd ett lass ved. På fråga hvad veden kostade gaf emellertid säljaren ett näsvist svar. Vår spektakelmakare likväl detta icke bekomma sig, utan gaf bonden handpenning på veden jemte uppmaning att köra till stadens kyrka och nedkasta veden uti en af de under sakr ide gluggarne, emedan den skulle för kyrkan användas. Så skedde; men då bonden slutat var köparen försvunnen, och tillkomna personer upplyste bonden att han nedkastat veden uti en för många år sedan tillmurad adlig familjgraf.