Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1866, sida 1

mig insåg indianen emellertid snart nog, ty Werker lossade gördeln från sin midja, och sedan han stuckit ett sammanrulladt skinnstycke mellan höfdingens tänder, fästade han denna kafle medelst sin gördel så att indianen endast kunde hemta nätt och jemnt så mycket luft, som behöfdes för att ej qväfvas. Derefter sammanbundo vi hans händer på ryggen medelst sega remmar, och först då vi hade förfarit på samma sätt med hans fötter, unnade vi oss några minuter till öfverläggning. Werker förklarade sig nu fullkomligt nöjd med min plan, och om han förut hade hyst några betänkligheter rörande dess framgång, så hade de försvunnit, då han såg med hvilken lätthet jag gjorde höfdingen oskadlig. Sedan vi hade befriat Schanhatta från hennes band, tog jag fjäderprydnaden från Svartfogels hufvud; Werker fästade den på min hjessa mellan mitt länga hår, hvilket derigenom fullkomligt liknade en indians krigiskt smyckade skalp; Svartfogels knif och tomahawk öfvergingo äfven till min gördel, och då jag derefter kastade höfdingens blå filt öfver axlarne, liknade jag en infödd krigare så fullkomligt, att en mindre erfaren hvit skulle hafva blifvit bedragen deraf midt på ljusa dagen, om han sett mitt svartmålade ansig Det hade vawit säkrast för oss om Svartsogel blifvit dödad; men en sådan tanke låg fjerran från oss, ehuru han sjelf ej väntade någonting annat och genom sin hållning och isynnerhet genom sina hånI fulla blickar tydligt nog tillkännagaf huru en inföding skulle hafva handlat i vårt ställe.