Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1866, sida 2

2 Den ena lossade remmarne kring mina fötter, den andra mina händer; äter en annan höll en med vatten fylld kurbitsflaska till mina läppar, medan ordförerskan omvexlande stack stekta köttbitar och rostade maiskorn i min mun. Det låg någonting rörande i hela det sätt, hvarpå de bedragna dvinnorna nu behandlade mig, och jag skulle hafva ersarit blygsel öfver mitt oredliga förfarande, om jag icke hade varit öfvertygad att de, som nu öfverhopade mig med bevis på sin välvilja, gerna skulle hafva sönderslitit mig med sina tänder, ifall mitt svar hade innehållit en bestämd vägran. Sedan man mättat mig hade qvinnorna uppfyllt sitt åliggande, och i det jag lyssnade mot den andra sidan af hyddan, anade jag lätt af det ljud jag hörde att besöket hos Schanhatta endast afsåg att vederqvicka henne med mat och dryck, samt att Svartfogel hade åtföljt qvinnorna endast för att hindra dem från att tillfoga den fängslade flickan någon skada. Qvinnorna stodo just i begrepp att lemna mitt fängelse, då Svartfogel visade sig ännu