Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1866, sida 2

Dagens post. TYSKLAND. I Preussen fortgå stora folkmöten till örmån för fredens upprätthållande. Ehuru de ministeriella Berlinertidninsarne försäkra, att ingen ministere-föränlring förestår och att grefve Bismarcks neumatiska fotlidanden förminskats, är uften uppfylld af rykten om ett styrelsemmbyte. Dels heter det, att grefve Bisnarch jemte krigsministern r. Roon skulle lcarstahna och bilda en ny ministere af liberala elementer — en förändring, som skulle bevisa, huru grundligt hr grefven blifvit omvänd till liberala tänkesätt och huru djupt allvarligt han menar med den föreslagna förbundsreformen. Dels åter heter det, att underhandlingar om bildandet af ett alldeles nytt kabinett blifvit inledda med hertigen af Ujest (furst Hokensohe-Öhringen), en konservativ herre, begåfvad med en dosis liberalism, men att han afböjt den tvetydiga ärad att blifva hr v. Bismarcks efterträdare. Köhnische Zeitung anser ingalunda otroligt att herr 1. Bismarck är fördig att bilda en liberal regering, enär han visat sig färdig till hvad helst som för ögonblicket kan hjelpa honom ur en förlägenhet, och aldrig besvärats af grundsatser. Men denna tidning uppfattar ställningen så, att det hitintills icke är reaktionens välde, utan hr v. Bismarcks personligen, som hotas, och detta icke minst från en del af sjelfva det reaktionära partiet, som endast med hemska känslor kunnat emottaga hans förslag till att upprätta ett demokratiskt nytt parlament, och som nu måste höra sina gamla auktoriteter inom tidningspressen, Zzeidlersche Correspondens, ja slutligen sjelfva Kreurieitung, predika ett slags demokrat; och förorda den nyss som -djefvulsk stämplade allmänna rösträtten såsom er ittvis, förnuftig och statsbetryggande in rättning. FRANKRIKE. .Constitutionnel innehåller en af Li mayrac undertecknad artikel öfver Frank rikes ställning vid ett möjligen utbrytande krig i Tyskland. Det hjelper icke — si yttrar han — att för sig fördölja, att Eu ropa fruktar en kris och att Frankrik icke är i stånd att alltid och öfverall kunna förhindra kriget. Det är inge menniska gifvet att hålla alla passionera de och äregiriga sträfvanden inom veder pörliga skrankor samt att lösa alla svårig heter. Den franska regeringen har på et loyalt sätt och på det ifrigaste sökt åstad komma en fredlig lösning af slesvighol steinska frågan. För att skaffa sig äf bättre gehör, har Frankrike i denna fräg städse iakttagit en sträng neutralitet oc hvarken tagit parti för Österrike elle Preussen. Det har endast fört talan fö den europeiska ordningen, nationalitetern och de allmänna intressen, som fordr freden. Ännu långt mindre har Frankrik uppmuntrat till krig. Dess språk och håll ning ha bevisat, att det framhärdar i d åsigter, hvilka blifvit uttalade på konfe rensen i London. I den slesvigholsteins frågan har Frankrike ända från börja gjort allt för fredens upprätthållande, oc