Mandanflickan 7). Berättelse från Rhen och Missouris flodområde. Af BALDUIN MÖLLIIAUSEN. (öfversättning af Sigfrid Nyberg). — Jag är beredd att godtgöra, så vidt det står i min förmåga, återtog jag, — men min hud är hvit, och det brukas ej bland blekansigtena att ingå förbindelse med flera än en qvinna. Jag kan icke veta åt hvilket håll jag skall utsträcka min hand. Jag är kortsynt, men i Svartfötternas by såg jag en medicinman, hvars ögon hafva samma tärg som himmelen och se skarpare än den hvithöfdade örnens blickar. Han är vis, han skall säga mig i hvilkens wigwam jag skall flytta in, för hvilken jag skall jaga och skaffa färskt kött. Jag talar sanning, jag kan inte fly, ty mina lemmar äro fängslade; kom i morgon till den bleke jägarens läger, kanske förkunnar han er då den vise trollkarlens utslag. De fallna krigarnes enkor skola finna mig fängslad, men jag hoppas att de skola lösa mina band och gifva mig en krigares vapen. Synbarligen hade qvinnorna väntat att jag antingen med korta eller föraktfulla ord skulle föredraga döden framför en förening med någon bland dem, eller utan ) Se H.-T. N:o 1—57.