Mandanflickan ). Berättelse från Rhen och Missouris flodområde. Af BALDUIN MÖLLHAUSEN. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg). Min roll som trollkarl och en med öfvernaturlig makt begåfvad varelse har jag noggrannt utfört. Det var ingen svår uppgift. Hästtjufvarne tillrådde jag rof, de blodgiriga och hämdlystna krigarne att lemna sina otyglade passioner fritt lopp och att försara som de ville med sångarne, hvilka jag i alla fall icke kunde befria. Jag var nära att lösa den upvgift jag gjort mig, nemligen att i de allt mera sällan återkommande ögonblick, då jag tänkte på min dotter, föranledd dertill af ett barns gråt, anse mina lefnadsöden såsom en annans, då Svartfogel anlände med dig och Jeanette. Jeanette och dina papper hade gifvit anledning till tvister mellan krigarne. Några ville afstå sina anspråk på flickan, andra önskade ega de talande papperen, och Svartfogel tänkte att behålla båda för sig sjelf, eller att åtminstone ej godvilligt afstå detta byte åt någon annan. Tvisten hade antagit en så allvarsam karakter, att man ansåg nödigt att sammankalla byns äldsta till en rådplägning. ) Se H.-T. N:o 1—84.