Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1866, sida 2

rades, återtog Werker och tillslöt sina ögon en stund, — men frukta ingenting, jag är endast stundom förströdd; men det fortfar inte länge, och då det gäller att bedraga våra fiender skall jag nog gifva akt på mig. Eller tror du kanske att jag är i stånd att förråda mitt eget, mitt enda barn? Eller dig, min arma Johannas trolofvade och min älskade Jeanettes tillkommande make? Hahaha! Du är en rask karl och hon är ett älskligt barn. O, huru lyckliga ni skola blifva! Och jag följer med er; jag tvättar bort firgen, hahaha, och den gamle trollkarlen skall ej — — — Schanhatta, er dotter, glöm inte er Jeanette, hviskade jag ängsligt. Werker ryste likasom af köld, och derefter uppreste han sig med en beslutsam rörelse. — Jag tackar dig, min son, sade han allvarligt och lugnt samt lade åter sin hand på min panna, du var mina barns goda engel och derför vill jag nu blifva din. Märk mina srd och handla så som jag skall föreskrifva dig; ditt och min oskyldiga Jeanettes lif bero på att mina råd punktligt följas. I morgon, diler snarare i dag, ty gryningen är närå, skall jag vara borta hela dagen. Man skall ej våga antasta ditt lif under denna tid, ännu mindre ålägga Jeanette något tvång, men det är möjligt, ja tillochmed troligt, att man lofvar dig friheten under vissa vilkor. Så besynnerliga och motbjudande dessa förslag än må låta, så visa dem ej tillbaka, men antag dem icke heller, det sednare kunde väcka misstankar. Åberopa mitt afgörande utan att emellertid förråda deltagande för mig, och föregif att du vill handla så, som jag skall