Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1866, sida 2

hydda bekräftade jag endast hvad jag redan hade tillrådt. Jag fästade allas uppmärksamhet på omfånget af det talande papperet och påyrkade att få vara ensam öfver natten för att ostörd genomläsa det. Jag hänvisade dem tillika på det inom tvenne dagar förestående mänskiftet, före hvilken tidpunkt ingen dom, enligt min omsorgsfulla beräkning, borde verkställas på fångarne, såvida ej stammen skulle drabbas af någon olycka. Med den hos alla indianer egendomliga vidskepelsen var det icke svårt att lugna och efter min vilja leda de upprörda sinnena. Man insåg det förståndiga i mitt råd och aflägsnade sig; dörröppningen tillslöts emellertid utifrån enligt min uttryckliga önskan. Jag ville erfara ännu mera af manuskriptets innehåll före mitt sammanträffande med min dotter och er samt ej blifva störd under mitt samtal med er. Ni ser, herr Wandel, att jag nu är lugn; den förfärliga sinnesrörelse, som jag varit underkastad sedan de sista tolf timmarne, har icke dödat mig eller ånyo förvirrat mina tankar. Tvertom förekommer det mig som hade mitt förstånd blifvit skärpt, sedan mina tankar riktats åt ett håll. Min roll som medicinman skall jag utföra lika så väl som då den hade blifvit min andra natur, och det förefaller mig allt troligare att vi skola lyckas fly. Hahaha! huru de skola snoka efter oss! — Men jag skall göra oss osynliga, ty jag är ju en trollkarl — — — Schanhatta, Schanhatta! Käre Werker, tänk på Schanhatta, er dotter! utbrast jag vid denna vändning af hans ord. — Jeanette, ack ja, mina tankar förvir