Göteborg den 14 April. Det är ännu icke 20 år sedan de höga panmålspriserna i utlandet kallade till lif n export af sparmål från vårt land, hvargenom en prisstegring här uppstod, som framsallade mycket rop hos konsumenterna inom andet, särdeles af arbetsklassen i städerna, not den inträdda dyra tiden, och hvaraf latlisen framkallades ett exportförbud å spannål. Denna våldsamma åtgärd, som vållade nånga förluster och hotade att förlama hela år spanmålshandel, har blifvit mycket ogilad, och detta med allt skäl; men både rezeringsbeslutet och det rop, som framkallade letsamma, kunde till sitt försvar åberopa den mständigheten, att der funnos införseltullar spanmål. Så länge producenten af lifsförhdenheter ansåg billigt och rättvist stt, geom en skyddstull å dessa alster, värna sig mot utlandets låga priser, så måste konsunenterna, hvilka utgöra flertalet, äga rätt att genom ufförseltullar skydda sig mot utlandets öga priser. Den ena oklokheten måste korigeras af den andra, såvida ej rättvisans lag skalle alltför mycket kränkas. För omkring 10 år sedan uppstodo åter oroligheter med anledning af spanmålsexporen. De ledde i Jönköping till uppenbart våld, och äfven i andra städer rådde hos srbetsklassen en stämning, som lugnade sig ondast genom allvarliga framställningar, hvari man visade att handelsfrihet vore det oundzängliga vilkoret för ett lands välstånd. Man kunde då ock lägga det starka argumentet i vägskälen: att äfven införseln Var fri. Dessa händelser borde emellertid icke vara slömda, ehuru man nu med mycken tvärsäkerhet förklarar exporttnilar å landtmannaprodukter både orimliga och omöjliga att återinföra. Vi hoppas det ock; men blott under ett vilkor: att äfven införseln blir fri. Väl är det sennt att den stora klass af konsumenter, hvarom här är fråga, icke kan göra sin röst gällande i den lagstiftande församlingen, men de kunna gifva den gehör utom denna församling, derest deras rätt kränkes. Och en lagstiftare bör inse, att han är manad att bevaka äfven de orepresenterades bästa, ägande han alltså ingen rättighet, att bereda orättmätiga förmåner åt den samhällsklass, hvilken han sjelf tillhör, vore han ock af densamma utsedd till ledamot i riksförsamlingen. Men nu äro utomdess förmånerna för jordbruket af införseltull endast inbillade. Det är jast under den tid, då vi varit fria från dessa tullar, som svenska jordbruket och ladugårdsskötseln utvecklat sig till den höjd, bvarpå dessa näringar nu befinna sig. Vi hafva blifvit ett exporterande land för dessa alster och skola öka vår produktion derå alltmera. Undantag härifrån kunna endast inträffa, derest landet hemsökes af missväxter; men då är det just jordbrakaren, som behöfver köpa, och då isträder alltid nödvändigheten att upphäfva införseltullarno, hvarpå vi äga ett färskt exempel uti Finland. Under goda år äro alltså införseltallarne onyttiga; under dåliga år blifva de lika förderfliga för den af missväxten hemsökte jordbrukaren, som för den stora massan af befolkningen i öfrigt, hvadan de då också alltid måste upphäfvas. Är det då icke en därskap att påyrka dem? Sverges bondestånd, som, genom veckra handlingar, med så stor heder afslutat sitt sista sammanträde såsom särskilt stånd, bör icke fördunkla denna ära genom beslut, som skola drabba detta aktade stånd med förebråelser icke blott för oförstånd, utan ock för sjelfviskhet, enär det är jordbraks-intresset, som här försäktas, om också helt och hållet missförstådt. Jordbrukets sanna intresse ligger på det fria utbytets område, och jordbrukets representanter äro de, som i första rummet borde vara målsmän för denna frihet, i stället att droga under ok med protektionisterna. Staden och Länet. Nva Teatern. Girardins bekanta dram