RIKSDAGEN, Tullbetänkandet har nu inkommit till ständerna. Vi ha redan förat omtalat det stora antal reservationer, som hade blifvit mot betänkandet anmälda. Främst bland dessa förekommer den af utskottets ordförande frih. C. G. af Ugglas afgifna rörande lifsmedelstallarne och formen för ständernas framställning till K. M:t om taxans uttärdande. Frih:ns enkla och klara framställning i dessas ämnen lyder sålunda: ,Under behandlingen af tulltaxan inom bevillningsutskottet har jag omfattat den mening, att 1865 års tulltaxa, i afseende å tullbestämmelserna, i allmänhet borde bibehållas oförändrad. Jag bar sålunda icke deltagit i utskottets beslut om förändring i dessa bestämmelser i andra fall, än rörande ,arbetad tobak-; och hvad särskildt angår utskottets åtgärd att föreslå rikets ständer åsättande af tull å de flesta landtmannaprodukter, har jag så mycket mindre vid denna riksdag kunnat biträda en sådan mening, som priserna å dessa produkter för närvarande äro och under den närmaste framtiden synas blifva för landtmannen ganska tillfredsställande, samt ett genom åsatt tull åstadkommet fördyrande af dessa oundgängliga lefnadsförnödenheter innefattar en orättvisa emot alla de näringsidkare inom landet, som genom den franska traktaten tått det höga skydd, de hittills å sina tillverkningar ätnjutit, i betydlig mån nedsatt. I hög grad anmärkningsvärdt har det förefallit mig, att på samma gårg man bekämpat godkännande af denna traktat, emedan den oviskoriigen skulle komma att medföra våra näringars undergång, man påyrkar tull å de nödvändigaste lefnadsförnödenheter i uppgifven afsigt att höja priset derå, och sålunda i sjelfva verket fördyra arbetslönen, hvarigenom ju dessa näringar uppenbarligen skulle få än svårare att bestå i kampen med den utländska täflan. Slutmeningen i utskottets betänkande har jag icke helier biträdt. Såvidt jag kunnat inhemta, har bevillningsutskottet aldrig tilltörene, vid öfverlemnande till rikets ständer af förslaget till tulltaxa, gjort någon hemställan i sådant syfte, som den af utskottet nu föreslagna, eller aut rikets ständer skulle hos K. M:t begära att tulltaxan, sådan den af rikets ständer beslutas, måtte oförändrad af K. M:t utfärdas. Utan att nu ingå i sjelfva hufvudfrågan, eller den, huruvida K. M:t må ega rättighet att nedsätta eller borttaga några af rikets ständer åsatta tullsatser, måste jag på det kraftigaste protestera emot detta försök från bevillningsutskottets sida att förmå ri kets ständer göra en framställning, hvars laglighet minst sagdt torde vara omtvistad, då den står i strid med den praxis, som utan anmärkning utvecklat sig under en lång följd af år, då den dessutom stär i strid med den åsigt, grunlagens högsta väktare, konstitutionsutskottet, just vid denna riksdag uttalat, då utskottet lemnat utan allt afseende framställda anmärkningar emot statsrådet friherre Gripenstedt för hans åtgärd att tillstyrka K. M:t att uti tulltaxan af den 4 December 1863 borttaga eller nedätta de tullsatser, rikets ständer vid förra riksdagen åsatt åtskilliga landtmannaprodukter. Härigenom måste konstitutionsutskottet anses hafva erkänt K. M:ts rätt att vid utfärdande af tulltaxan ingå i pröfning af densamma, och då lära väl rikets stäuder svårligen, på något bevillningsutskotts förslag, kunna uttala en mening, som står iuppenbar strid emot en sådan uppfattning af grundlagens bud. Detta vore att på sidan af grundlsgen söka åstadkomma en förklaring af densamma. Man har sagt, att det skulle vara för att värna svenska folkets sjelfbeskattningsrätt och för att betrygga den i en framtid, en dylik hemställan borde göras. Betecknande i detta afseende är, att då man begär att sjelfva tulltaxan skall af E. M:t ,,utfärdas, man deremot åt K. M:t öfverlemner att pröfva de så kallade tulltaxeunderrättelserna. Nu innehålla dessa sednare likväl föreskrifter om en afgift, som är lika mycket af tullbevillningsnatur som sjelfva tullsatserna, nemligen den så kullade lästetalsafgiften; och anmärkningsvärdt är det i sanning att samma utskott, som anser sig böra hemställa, att rikets ständers beslut i afseende å en del af tullbevillningen måtte utfärdas utan någon K. M:ts pröfning, sjelf föreslår att en annan och ganska betydlig del af samma bevillning, eller !ästetalsafgitten, må göras beroende deraf att den vinner K. M:ts stadfåstelse. For min del anser jag utskottets ifrågavarande framställning innefatta ett försök att inkräkta på konungamekten, och yrkar afslag å densamma. Hr J. U. W. Croneborg har instämt i denna reservation. Frih. D. Schulzenheim har reserverat sig mot åsättande af tull å hvete, rå3 och sill, hvaremot han ansett tullen å tobak ha kunnat förhöjas. Hrr Reutersvard, Muren och Isberg ha instämt med frih. af Ugglas i afseende å slutyttrandet i betänkandet. Mot samma slutstrof har Kyrkoherden Ternström afgifvit en särskild, ganska egendomlig reservation. Hans skäl, här i kort sammandrag angifna, äro följande: 1:o Den tjenar till intet; den är för litet eller rättare ulls intet verkande för det afsedda andemålet 2:o Striden om det konstitutionella