Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1866, sida 3

der förefunnits vid att jordfästa aflidne Petter Persson den 26 sistliäne November. Föregående kapellyrester hafva emellertid, efter hvad många här kunna minnas, ofta hunnit med begrafningar under enahanda omständigheter. Att hr Rygårds expedierande af en jordtästning kan räcka ända till 2 timmar betviflas aldeles icke i betraktande af hans kända nit och — långsamhet. Hr Rygårds påstående, att begrafningar skett på gatan här tillförene, har klockaren ej kunnat bestyrka, emedan dylikt aldrig passerat här, hvarföre yrkandet att på sådant sätt jordfåsta ett fattigbjon, likasom infallet att vilja förrätta akten i båten, eller försöket att åstadkomma bärande af liket en halsbrytande väg upp och utför klippor till och från kyrkan med tv åtföljande kinkiga omlastningar, betraktades oca betraktas härstädes som svårigheter, tillskapade derföre att det var fråga om fattighjon, för hvilka, i enlighet med för Bohuslän gällande s. k. förening, här tillförene ej plägat mättagas och än mindre fordras betalning. Hr Rygård mottog dock 1 rår ,,utan föregående begäran,; men efter hvad vittnet å intyget n:o 3, A. Berntsson, för flera personer berättat, ville undertecknaren af intyget deri haft infört ,,att pastorn derefter fordrade 1 rår till. Först efter föreställning att endast några siskrefvar, fiskehorn etc. utgjorde den dödes qvarlåtenskap, yttrades ungefår hvad intyget innehåller. Intyget n:o 2, också af klockaren, redogör för orsaken dertill att Christina Johansdotter från Åstol utestängts från Herrans hel. nattvards begående. Att pastor Rygård gjort uppehåll vid utdelandet af sakramenten, kallat till sig klockaren, tillsagt skolläraren fortsätta den afstannade sången (dervid han i häpenheten hoppade öfver ett halft tjog versar, hvilket orsakade klockaren mycket bryderi), samt förmått klockaren och kyrkovärden att fösa undan den stackars uteslutna, är emellertid faktiskt och utgör i och för sig något, som ingen i sann mening kristligt sinnad menniska utan fasa och harm skulle vilja vara vittne till. Hr Rygård erkänner helt naivt, att han från predikstolen vid uppläsande af en kungörelse, i det han supplerat densamma med åtskilliga yttranden, sökt advocera för löneförhöjning åt sig och inverka på församlingen att, vid afgifvande af förklaring öfver anförda besvär, yttra sig till vissa medlemmars af församlingen nackdel. Detta sätt att gå tillväga måste bestämdt vara orätt. Men månne det ej kan få en ännu fulare benämning, då man lägger märke till, att hr Rygård, enligt sin egen bekännelse, åjven från predikstolen, velat in-la församlingen att han endast skulle få omkring ,,5 rår i årlig förhöjning, kanske intet och ,,att icke han utan fiskrarne hafva sin nytta deri att de slinpa betala mera än de andra? (andra skulle höjas till lika afgift som fiskare). Förhållandet är nemligen, som synes af närslutna protokoll öfver det i kungörelsen åsyftade beslutet, att siskpenningar på matlaget (50 öre för icke-storfiskare) skulle utbytts mot en långa eller minst 1 rår På hvarje skattskrifven person, vare sig storfiskare eller ej, samt att påtskeppare och redare skulle ansvarat för att icke-församlingsboar betalt långor till Klädesholmens (en för dem fremmande) prest. Och om man nu vill se saken från den sidan, som hr Rygård velat undanskymma, naturligtvis den rätte, så befianes det: att en storfiskare, om han än ger presten en långa, värd 1 rdr, icke har ,,sin nytta deri att hvarje skattskrifven mansperson ger en långa eller 1 rår, i stället för att ett hushåll, småfiskare eller endre icke-storfiskare, med flera eller iarre skattskrifna manspersoner, endast behöft betala 50 öre, eller att storfiskarehushållet, likaledes med flera eller färre manspersoner, endast erlagt en långa för hvarje siorfiskare, som tillhört hushåljet, samt att, om än den negativa nyttan för fiskare, att blott för det andra, eller icke-storfiskare, skulle i.tt betala mera, medverka till att presten skulle få mera — en ,, nytta som hr Rygård anser alldeles förträfflig och öppet förordar — så kunde det ej undfallit hr Rygård att han sökte narra fiskrarne, under frambållan(e af denna präktiga negativa nytta som skylt, till att ingå på något för dem i alla ie! ofördelaktigt. T. ex. om i ett matlag, hvars hufvudman är storfiskare och således ger sin långa till presten, finnes en eller flera söner eller drängar, som icke äro storfiskare, så har detta matlag ej att gifva någon vidare fiskrättighet än långan efter nuvarande , plägsed. Mer om det beslut, som hr Rygård advocerade för från predikstolen, ej öfverklagats, så hade i ett sådont matlag hvarje skattskrifven person tått ut med en långa hvardera, eller således dubbelt eller flerdubbelt mot nu. Låtoss nu se nuru hr Rygårds påstående från predikstolen, att förhöjningen endast afsåg ,,5 rdr eller kanske intet slår in: Ensamt tullbetjening och lotsar utgiorde vid till. Ilet för merberörda utläggning 1rån predikstolen, 10 matlag, som betala 50 öre hvardera i siskpenningar eller lika med 5 rdr. Enligt den af hr Rygård påyrkade jemnare, rättvisare och för fiskare ,,nyttigare lönegrunden, skulle samma matlag tätt betala 10 rdr (100 procent mera) eller just 5 rdr i förhöjning och — lite till, ty lotsarne hafva vuxna söner. Vidare fanns anledning till rik skörd hos fattiga småfiskare och hos salteriidkare, af hvilka sednare t. ex. And. Hansson, som har 2:ne och snart flera skattskrifna söner, i stölet för 50 öre tatt betala 3 rdr eller mera, och de öfriga, fattiga eller icke, nästan alla fått dubbel och ända till sexdubbel afgift mot tillförene, om advoceringen lyckats. När härtill kommer att följande charmanta kungörelse, af hr Rygård sjelf attesterad, utgjort inbjudningen till fattande af det öfverklagade och på grund af fel vid kungörandet nu upphäfda beslutet: (Afskrift). Kungörelse den 7 Maj 1865. Onsdag åtta dagar kl. 3 e. m. hålles kyrkostämma d. s. k. Majstämman i Klädesholmens kyrka — — — hvarvid följande ärenden komma att upptagas och beslutas. Lazarettsmedlen och kyrkogåfvorna uppläsas och grannskas, ut. U——1 Fwt— 2—